Göteborgsposten – 29 september 1863, sida 1

XXVII. Sakta eld. Det nya lif, som Eleanor började på Tolldale Priory förekom henne mycket besynnerligt. Den gamla herrgårdens kalla ståt tryckte hennes själ. Större delen af sit lif hade hon passerat på ett mycket fritt och zigenarlik sätt, och hon fann sin nya ställning mera kuriös än ange näm. Den väl dresserade betjeningen uppassade hennc tyst och vördnadsfullt, erkännande henne som sin herrskarinna och vinnläggande sig ifrigt om att göra henne till viljes. Den var mycket olik de förtroliga värdinnorn: i de hus, der hon bott med sin far, och den beskedlige skomakaren, värden i the Pilasters. j I Hazlewood hade hon innehaft en underordnad ställning; de som uppassat henne, hade gjort det för hennes skönhets och liflighets skull och gjort henne de små tjensterna med okonstlade lcenden och förtroliga helsningar. Men frun på Tolldale hade en viss värdighet att uppbära och nya pligter att lära i sin nya ställning. Först plågade dessa pligter den lifliga Eleanor, som hyste ett slags förakt för alla ceremoniola och stercotypa bruk. De plågade henne desto mer som Gilbert Monckton väntade att hans unga hustru genast skulle finua sig hemmastadd i sin nya ställning, och som han var böjd att bli svartsjuk så snart hon ej fullkomligt iakttog sin nya värdighet.