Eleanors Seger. Af förf. till Lady Audleys Hemlighet.) — Du märker vil, sade anden, så mr Monckton satt midt emot sin hustru i en afdelning af extratåg, som skulle föra dem till London på deras resa till Berkshire, du märker väl hur hennes kinder glöda, hur hennes röst darrar, hur hennes ögon stråla. Du såg hur hon bleknade härom dagen, då hon nämnde Launcelot Darrells namn. Du minns väl hvad den unge mannens mor sade dig? Du kan väl addera i logisk aritmetik, Du kan ju lägga två och två tillsammans. Din hustru är alldeles utledsen vid norden, hafvet, sandfälten och dig. Hon är mycket lifvad i dag, och det är lätt att säga hvad som vållar denna förädring i hennes väsende. Hon är glad öfver att få återkomma till Berkshire — hon är glad öfver att få återkomma dit, emedan hon kommer att råka Launcelot Darrell. Mr Monckton satt och såg under en kambricksnäsduk, som han kastat öfver sitt ansigte, mellan de konstrikt ordnade vecken, på sin hustru och roade sig med att underhålla ett samtal i denna anda med den ande, som han valt till sitt sällskap.