Kosmopolitisk öfversigt. Så är då den tredje akten af den polska frågans långdragna diplomatiska skådespel slut och ridån har fallit under talrika högljudda hvisslingar, blandade med matta, spridda applåder. De tvenne makternas senaste depe scher och de ryska svaren å desamma äro un derkastade det kannstöpande Europas kritik. Hvad skall man säga om dessa herrar Drouin de Lhuys, Rechbergs och lord Russells sista argumenteringar för Polens sak. Såsom stilprof betraktade äro de mycket goda — vida bättre än de förra. Det tyckes att polackarne borde hjelpts genom dessa talangtullt och lo. giskt författade uppsatser, så framt ord skulle kunna hjelpa dem ur den ryska örnens klor. En sådan klar dräpande bevisning att polska folket har traktatenliga anspråk på borgerlig och politisk frihet! Men Ryssland låter aldrig något dylikt influera på sig. Dess statsmån ha näppeligen någon angelägnare uppgitt än den itt göra svart till hvitt, och långt drifven viruositet i denna ädla konst fordras af hvarje aspirant till någon af det ryska kabinettets portföljer. Likvisst var den i det franska menorialet innehållna utläggningen af ryska reeringens traktatmässiga pligter mot konungaiket Polen, af den hårdsmälta natur, att sjelfve Gortschakoff och hans ordinarie och extrayrdinarie bitråäden inom och utom utrikesdevartementets sanktuarium måste bry sina hög