Göteborgsposten – 28 september 1863, sida 1

— Det är icke godt att veta, svarade juristen vårdslöst. Han har varit sjuklig tjugo år, och det kan han vara tjugo år till. Jag föreställer mig att hans död blir hastig när den kommer. — Och tror du att Launcelot Darrell blir hans arfvinge? Eleanors ansigte blef litet blekare, då hon uttalade den unge mannens namn. Den osynlige följeslagaren, som. satt på mr Moncktona axel, fästade hans uppmärksamhet på denna omständighet. — Det vet jag icke. Hvarför intresserar du dig för mr Darrells utsigter? — Jag intresserar mig icke för hans utsigter, jag gjorde dig blott en fråga. Till och med dämonens ilska kunde icke finna något att anmärka mot den ton, hvarmed Eleanor sade detta, och mr Monckton blygdes öfver det qval, som Launcelot Darrells namn förorsakat honom. — Jag tänker att de Crespigny kommer att lemna sin förmögenhet åt unge Darrell, sade han vänligare, och fastän jag icke hyser någon särdeles hög tanka om den unge mannens karakter, tycker jag han bör ha denna förmögenhet. Fröknarna få naturligtvis lifräntor. Det är säkert att de kämpat tappert för hvad de få. — Hur kan folk bära sig så uselt åt för lumpna penningar? ropade Eleanor med plötslig harm.