Göteborgsposten – 28 september 1863, sida 1

hvars otroliga tillväxt under den korta tid som förInpit från dess anläggning, väckt allmän förvåning, som äfven för den utmärkta gästfrihet, hvarmed vi alla blifvit bemötte. Under betygande således änyo af vår vördsamma och förbindligaste tacksamhet, anhålla vi alla tillika, att i hr statsrådets fortfarande ynnest och bevågenhet få vara inneslutna. Tillika tillkännagaf v. ordf. att det varit landstingets medlemmars afsigt att påföljande dag en corps uppvakta ordf, men enär helgdag då inträffade och ätsk. landstingsmän önskade att på lördagsafton ätervända till hemorten, anhöll han om vördsamt undseende för denna uraktlåtenhet; hvarefter ett entusiastiskt lefve för hr ordf. utbragics. Prosten Landberg frambar derefter landstingsmännens tacksamhet till v. ordf. borgmästaren Rhodin, för den humanitet och det intresse hvarmed han ledt de enskilta öfverläggningarne, och sedan landstingsmännen aflemnat sina resckostnadsräkningar åtskildes församlingen kl. omkring 144 e. m. En del af landstingsmännen återvände redan lördagsafton och andra i går morse med ångfartyget Uddevalla till sina resp. hemorter. Ofverste C. N. Berg återkom i går atton med bantåg hit till staden. lir Victor Molard, exekutör å det af Debain i Paris uppfunna nya instrumentet Harmonicorde, gifver i afton i frimurarelogens pelarsal en musikalisk soiråe, hvilken vi så mycket hellre kunna rekommendera, som vi äro sullt öfvertygade att dess bevistande skall förskafla åhörarne ett stort nöje. IIr Molard har i förra veckan med stor framgång låtit höra sig tvenne gånger i Stockholm, och Dagl. Alleh:s musikreferent -u(prof. Bauck) yttrar sig efter första uppträdandet på följande ätt om instrumentet och hr M:s behandling af detsamma: Harmonicorden förenar uti sig harmonium och piano, således både tungoch sträng-instrument, samt anses allmänt i utlandet komma att ega en betydande framtid. Denna dubbla egenskap gifver instrumentet ett våsendtligt företräde framför det vanliga harmoniet: man kan t. ex. utföra melodier för blåsinstrumenter med ackompagnement af pianofigurer, eller med uthållande blåsackorder beledsaga pianopassager 0. s. v. En annan förtjenst hos detta tonverktyg består uti dess mångfald af sköna och omvexlande klangsärger, hvilka tillika på det lyckligaste efterbilda timbren hos de beträffande instrumenterna. Sålunda representeras flöjten, valdhornet, violoncellen m. m., men i synnerhet klarinetten genom en timbre af öfverraskande skönhet, och genom svällare frambringas ett effektfullt crescendo. Utom de 22 registern äro vid spelarens knä anbragte två s. k. genonillerer, hvaraf den ena tjenar till fortepedal för strängarne, och den andra till samtliga stämmornas koppling. Hr M. behandlade sitt instrument med verklivt mästerskap och ådagalade lika mycken smak som insigt och färdighet. De valda kompositionerna — dels originalstycken, dels arrangementer — egnade sig förträffligt till att framhålla alla instrumentets verkningar. I detta hänseende nämnes i synnerhet transkriptionen öfver melodier ur Regementets dotter, hvaruti stämmorna, lika lyckligt använda blandning som till soloföredrag, gåfvo ganska intresssanta klangeffekter. Frihandelsfesten. Denna fest kommer att ega rum lördagen d. 3 Okt. kl. 7 e. m. i Börsens sestivitetslokal, och finnes lista för anteckning till detagande deri framlagd i Gumpertska bokhandeln intill onsdags afton, hvarefter anteckningen afslutas. För anordnarne är det önskligt, att de, som vilja deltaga i sestligheten, dertill snart anteckna sig. Till festen äro inbjudna de framstående frihandelsvännerna statsrådet m. m. C. J. Malmsten, ordf. i bevillningsutskottet grefve Arvid Posse och grossh., v. talmannen i borgareståndet P. Muren. Derjemte äro äfvenledes inbjudna statsrådet m. m. O. J. Fåhrieus, distriktschefen W. Karström, samt stadens trenne riksdagsmän, hrr Sv. Renström, rådman A. W. Björck och Julius Lindström. Vi antaga för gifvet, att antalet af deltaare i festen skall motsvara den allmänna ägnad, hvarmed underrättelsen om ständernas beslut, att uttörseltullarne skola borttagas, här mottogs, en fägnad så mycket större som äfven detta beslut strängt betecknar, hvilken väg Sverige oåterkalleligen valt för sin utveckling i materielt hänseende: frihetens.