Göteborgsposten – 25 september 1863, sida 2

Frän Utlandet. Rysslands svar på de wenne makterna Frankrikes, Englands och Österrikes depescher i den polske frågan äro nästan alldeles lika lydande. Tonen är höflig men kall, och innehållet öfverenstämmer deri, att Ryssland afbryter all vidare diskussion i ämnet, eftersom makternas sista noter visat, att den icke skall leda till någon öfverenskommelse, och att Ryssland stolt åtager sig det ansvar, makterna pålagt det. Den enda skiljnaden i innehållet är, att furst Gortschakoff i depeschen till Frankrike nedlägger bestämd protest mot dess försök att tillämpa wienerfördragens bestämmelser äfven på de gammal-polska provinserna, hvilken protest upprepas i ett till den franska depeschen sogadt memorandum. Detta är ett mycket vidlyftigt aktstycke, som upptager hela tio spalter al franska Moniteuren (hvilken officiela organ äfven som motstycke ofentliggör polska nationalregeringens memoran dum till dess utrikes gesandt, furst Czartoryski) och lemnar en öfversigt at den polska frågans diplomatiska historia, ur rysk synpunkt sedd, alltifrån wienerkongressen intill våra dagar. Furst Gortschakoff börjar med den anmärkning, att Ryssland, som år 1812 eröfrade och besatte hertigdömet Warschau genom sina vapen allena, occuperade det enligt krigets obestridliga rätt såsom en laglig och oåterkallelig eröfring, isynnerhet som hertigdömet Warschau icke allenast varit krigets skådeplats, utan äfveen tagit aktiv del deri uti första ledet at Rysslands fiender. Ryssland skulle l derföre, menar Gortschakoff, ha varit fullkomligt berättigadt, att en gång för alla aflägsna denna ständiga hotelse mot sin säkerhete, men kejsar Alexander 1:stes menniskokärlek och önskan att för Rysslands del försona det hat, polackarne hyste till delningsmakterna, förbjöd honom detta, och det var hans assigt, att återupprätta Polen, för att göra polackarne till en försonad och allierad nation. I denna stämmning infann han sig på kongressen, och — heter det — et skulle varit besynnerr ligt, om Ryssland ensamt, i det ögonblick då alla stormakter erhöllo ansenliga tillökningar, — om Ryssland, som först rubbat den eröf e Tringsmakt mot hvilken Europa kömpade, om n Ryssland, som givit signalen till kampen för det allmänna oberoendet, gjort de största uppnyoflringarae och varit det band, som sammanhöll den stora europeiska alliansen, skulle gått miste om hvarje fördel och skadesersättning. Kejsar Alexander I begärde emeller-Itid icke någon tillökning, utan endast rättig net att förverkliga sin försoningsplan med af2, I seende fpå polackarne och återgifva Polen en n national tillvaro under de ryska herrskarnes n spira. Här mötte han emellertid ett motstånd, som ingalunda härledde sig af omvårdnad för al Polen, utan blott af fruktan för Rysslands ull3 ökning i makt och anseende — man betarade, 4. Jatt Polens anslutning, genom att förena största delen af de slaviska befolkningarne under gsamma spira, skulle fördubbla Rysslands ma-teriela och moraliska krafter, samt föra dess i förposter in i hjertat af Tyskland och Europa. Makterna skulle derföre, menar Gortschakoff, ha föredragit återupprättandet at ett fullkomligt oberoende Polen, men endast som en rent teoretisk önskan, eftersom ett oberoende Polen blott kunde upprättas på de trenne delningsmakternas bekostnad, och man icke omedelbart efter en ärofull kamp, deri segern vär ktSentligen tillskress Ryssland, på fullt allvar kunde föreslå det att medgitva sitt eget sönderstyckande. Kejsar Alexander I stod dock fast vid sitt förslag, till hvilket makter na slutligen samtyckte, ehuru det likväl nu delvar reduc proportioner, mycket olik: w-Imed hans ursprungliga föresats. Derfört tar I (sic!) vore det ett groft misstag, att påstå ti-det vilkoren i denna anordning dikterats Ryss assland som följd af förutgångna underhandlinga 00 lat europeisk karakter. — Emellertid misslyc it-kades kejsar Alexander I:stes försoningstör allj sök, och nu var det löfte, han gifvit polac -es karne, moraliskt annuleradt genom det bru de gjort af hans gåtva; materielt var den na d:s tionala förbindelse, han ingått, innesluten inor gränserna för 1815 ärs fördrag — erg en ÅyYssland har Polen genom eröfringens oc en Våpnens rätt. Derefter öfvergår furst (iortschakoff ti frågans nuvarande ståndpunkt. Liksom d trenne makterna vill Ryssland ätven gifva P. len en varaktig fred. Makterna söka medl