Göteborgsposten – 25 september 1863, sida 2

Till Red. af Göteborgs-Posten. Reseintryck äro icke alltid angenama. Insändaren häraf kom i en ganska obehaglig kännedom derom då han för nägra dagar sedan reste fran Borås norrut. Detta var icke den första resa denna väg, och jag har trott att tidens lösen: lättade kommunikationer skulle kunna uppfattas af vederbörande vägsyneförrättare, men har deruti grymt bedragit mig. Då min häst denna gång gick uppoch utför de å vägen befintliga dälpor, kom jag att blifva påmind om uttrycket: en stelnad våg, som här var realiseradt i sin smutsigaste prosa, och åtföljdt af åtskilliga s. k. länsmansostar, som troligen ligga mjukt inbäddade i korn, men på den resande hafva en uppskakande beskaffenhet. På de mindre vägarne blir man, isynnerhet under mörker och regn, oangenämt öfverraskad af en kall dusch i ansigtet af grenar från å vägen växande träd. Jag önskar ingen något ondt; men skulle icke beklaga den syneförrättare, som härigenom förlorade både ögon och hufvudbonad. Att vederbörande kronobetjening ifra för skogsplantering, isynnerhet der denna sak nu är starkt ifråga, är rätt vackert; men mina fantasier på skjutskärran vilja icke förlika sig med att sjelfva vägarne blifva experimentalfältet, då annan mera passande mark finnes. Vän af ordning.