Göteborgsposten – 23 september 1863, sida 2

Det var på samma afton, som Eleanor uttalade dessa innerliga och tacksamma ord som hon uppdagade sin hemlighet. — Jag far fill Doctors Commons i morgon förmiddag, sade juristen, i det han steg upp för att gå — han hade nemligen under den korta förlofningstiden tillbragt aftnarne i the Pilasters, kännande sig fullkomligt hemmastadd och lycklig i denna torftiga och zigenarlika koloni. Eleanor och jag ha beslutat att vigas i St. Georges, Bloomsbury. Det blir ett mycket anspräkslöst bröllop. Mina begge kompanjoner, ni och mr Thornton skola bli de enda vittnena. Menniskorna i Berkshire skola bli förvånade, när jag kommer tillbaka till Toldale med min unga hustru. Han höll på att gå, när signoran lade handen på Eleanors axel. — Nelly, du bör låta honom veta det i qväll, hviskade hon; han bör icke få uttaga tillståndet att ingå äktenskap i ett falskt namn. Flickan böjde hufvudet. — Jag skall göra som ni vill, signora, sade hon. När Gilbert Monckton fem minuter derefter tog henne i handen, eade hen lugnt: — Tag icke redan godnatt. Jag vill gå ned med er, ty jag har något att säga er. Hon gick nedför den smala trappan och ut i kolonnaden med mr Monckton. Klockan var tio, bodarne voro stängda, och det var tyst på krogen. I augustimånskenet sågo de torftiga husen mindre hvardagliga ut, och den halft förfallna kolonnaden tycktes nästan pittoresk. Miss