Göteborgsposten – 23 september 1863, sida 1

AA ——— — diskuterad paragraf brukade då hr Schwan äga: Under diskussionen har här yrkats dels bisall, dels afslag, dels också framställts följande högst märkliga yrkander. (Det var alltid den outtröttlige Falkenbergs-representanten som tramställi det märkliga yrkandet och hvilken hr Schwan syftade på). Till slut tröttnade ståndet alldeles och man fick se voteringar vid 11-tiden, der 11 voro mot 8, således hade största delen af ståndet gitvit sjölagsförslaget på båten. — Någonting högst märkvärdigt under denna riksdag är behofvet af förstärkt Ekonomi-utskott, hvilket aldrig någonsin förr förekommit, ehuru jag är alldeles för litet hemma i våra riksdagars historia för att kunna säga om ett dylikt förstärkt utskott varit tillsatt förut eller ej. Utskottets tillsättning säges vara föranledt af riksståndens skiljaktiga beslut rörande grunderna för åtskilliga kommunalfrågor. — Sista hufvudtiteln, den nionde, inkom i går, så att vi mer och mer närma oss riksdagens slut, hvilket dock omöjligt kan inträtfa förr än under första hälften at November, såsom jag förut tagit mig friheten säga. — En mängd riksdagsmän ha lemnat staden, dels i deras egenskapzaf ordförande och dels ledamöter i landstingen, hvilka enligt kommunallagen skola börja sina sammanträden tredje måndagen i September d. v. s. i morgon. Till följd häraf komma ej några plena att hållas förr än nästa lördag. Som en bomb slog här ned igår på s. m. underrättelsen, att en af Dagligt Allehandas medarbetare, hr Karl Wetterhott, i Helsingfors varit ute för den saderliga ryska polisen. Hr Wetterhoff afreste för omkring en vecka sedan härifrån till Helsingfors, för att för Dagligt Allehanda reserera landtdagens öppnande och förhandlingarne dervid. Naturligtvis kunde hr Wetterhosk efter sina bekanta artiklar i Allehanda, riktade mot Ryssland, ej vara någon med blida ögon sedd person i Helsingfors, — förstås al det ryssvänliga partiet med senatorn Snellman i spetsen. En mängd al hr Wetterhofls vänner varnade honom för företagande at denna resa, som man ansåg skola få en vida längre bort belägen slutpunkt än Helsingfors, men han brydde sig ej om varningarne. Redan af den utmärkte beredvillighet, hvarmed man i härvarande ryska legation gick honom till handa vid utfärdandet af pass — vid en resa till sin fädernestad förra året gick denna procedur mycket försigtigt och långsamt — borde hr Wetterhosk ha insett att hans ankomst till den finska hufvudstaden motsågs med ett visst nöje, som ej kunde vara ärligt menadt. Han reste således. Etter ett par dagars vistelse i Helsingfors blef hr Wetterhoff uppkallad till guvernören baron Stjernvall-Wallen, som underrättade honom att han måste ställa honom till ansvar för det han för några år sedan utan pass lemnat landet. Detta är också alldeles riktigt. Under vestmakternas krig med Ryssland lärer nemligen hr Wetterhoff i ett gladt lag — fransk-engelska flottan låg just utanför Sveaborg — föreslagit en skål för drottning Victoria eller kejsar Napoleon — jag minns ej hvilketdera. Saken inrapporterades genast på vederbörlig ort af en god vän i sällskapet, hr Wetterhoff underrättades i tid om de planer vederbörande hade på honom och beslöt att begifva sig till Sverige, dit han etter åtskilliga äfventyr lyckligen anlände. Baron Stjernvall-Wallen befallde nu tvärt emot finsk lag hans arresterande samt försändande till Åbo, der han skulle åtalas, emedan man fruktade för någon emeute i llelsingsors, hvilket skulle sett bra illa ut under landstaderns dervaro. Hr Wetterhosk blef emellertid ej arresterad, tillsolje af åtskilliga landtdagsmäns och ansedda personers mellankomst,