Göteborgsposten – 23 september 1863, sida 1

Eleanors Seger. Af förf. till Lady Audleys Hemlighet.) En suck banade sig väg öfver Kleanors läppar, när hon hörde på sin älskare. Den tid, då hon kunnat hoppas att återgälda honom all den förbindelse, hvari hon kom till konom, var förbi. Hon kände denna förbindelse som en tryckande börda. Hon började märka — ehuru blott dunkelt i följd af den starka egoism som vållades af hennes lifs uppgift — att hon åtog sig något, som hon kanske icke skulle kunna uträtta; hon åsamkade sig en skuld, som hon kanske aldrig skulle kunna betala. Hon tänkte detta ett ögonblick, och var under denna nya impuls färdig att draga sig undan och säga: jag kan icke bli er hustru. Jag är alltför fjettrad af det förflutnas förbindelser för att kunna uppfylla det nuvarandes åligganden. Jag är skild från andra qvinnor och måste bli ensam tills den uppgift jag åtagit mig, är löst eller hoppet att uppfylla den är förbi. Hon tänkte detta, och orden darrade på hennes läppar, men följande ögonblick framträddo hennes fars bild för henne vredgad och förebrående, liksom ville den säga: