Göteborgsposten – 22 september 1863, sida 1

anbudet gjorts förut, uppväckt någon motsvarande känsl: i hennes bröst. Nu slog hans hand på ett krossadt in struments slappa strängar, och inga toner motsvarade har moniskt den spelandes anslag. — Kan du älska mig, Eleanor? Kan du älska mig frågade advokaten bedjande, i det han tog flickans hände i sina. Ditt hjerta är fritt, det vet jag, och det är docl något. Gud förlåte mig, om jag försöker öfvertala dig Men min ungdom är förbi, och jag kan näppeligen vänt: att bli älskad för min egen skull. Tänk hur dyster oct värnlös din ställning blir, om du vägrar att mottaga mir kärlek och mitt beskydd. Tänk på det, Eleanor. Ack om du visste hur svårt det är för en qvinna, när hon ka: stas ut i verlden utan skyddet af en makes kärlek, skulle du tänka allvarsamt derpå. Jag vill att du skall bli mer än min hustru. Jag vill att du skall bli en vårdarinna och beskyddarinna för den stackars tanklösa flicka, hvars framtid anförtrotts åt min omsorg. Min älskade, jag vill att du skall komma och bo på Tolldale, så att du kan vara nära det stackars barnet på Hazlewood. Nära Hazlewood! Det varma blodet strömmade till Eleanors ansigte vid ljudet af dessa tvenne ord och sjönk derefter, lemnande henne dödsblek och krampaktigt gripande om stolen för att hålla sig uppe. Hon hade afhört allt det andra, som Gibert Monckton sagdt, med slö likgiltighet, men nu vaknade hennes förståndskrafter till nytt lif och fattade juristens begäran i dess fulla betydelse. Hor begrep ögonblickligen att den möjlighet, som hon önskade