Göteborgsposten – 18 september 1863, sida 1

DF —-. 4 Vv med vapensköldar på främsta väggen; i midten otvantör estraden för ordförande, sekreterare och medlemmarne i Hush. sällskapets direktion, lästes konungens namnehitfer i blatt fult, det torra arustiskt och smakfullt utfördt at lefvande astrar och dahlior. Mötet var egentligen utsatt att börjas klockan 9, men enar äångbäten, på hvilken hr. Statsrådet Fährwus, tlush. sällskapets ordtörande, samt sekreteraren betunno sig, ej anlände förrän kl. 9 och då litet hvar benölde friska upp sig efter den ruskiga morgonresan, öppnades mötet först omkring kl. tio. På hemställan at ofverste Nauckhosl uppsköts diskussionen öfver första, undra och tredje frågorna tills slutet at mötet, enär ett betänkande angående dessa fragor inväntades. Till diskussion töretogs derlöre genast fjerde frågan, hvilken egde soljande lydelse: Då lärkträdet såväl för dess hastiga tillväxt som användbarhet förtjenar en synnerlig uppmärksamhet vid skogsplanteringar, frugas: hvarigenom kan en allmännare odling af detta trädslag astadkommas ? Ofverste Nauckhojf, som begärde ordet, ansag att då lärkträdsplanteringen blir mera allmän, skall man gerna och med fördel komma att odla detta träslag. Odlingen borde ske genom plantor, hvilka nu dels införskrifvas från Skottland, dels tagas från Visingsö. Tal. hade betalt plantorna med 7 rdr för tusendet; högst få af dem hade ej tagit sig, oaktadt missgynnande väderleksforhällanden. Tal. hade efter 9 år satt lärktråd om 14 a 17 alnars höjd. Odlingen borde uppmuntras genom premier och derigenom att Hush.-sällskapet anlade en skogsodlingsskola, från hvilken plantor skulle gratis utdelas till mindre bemedlade. Intendenten Malm ville ej att man för lärkträdsodlingen skulle försumma odlingen af våra egna träd dem naturen åt oss anvisat och hvilkas värde vore stadgadt på verldsmarknaden. Det vore sannt att lärkträden spirade hastigt upp, men kanhända blefve de sedan sämre. Lärkträden tillhörae ett helt annat klimat. Länsagronomen Brattbery ansåg träden ha stort värde för vår skogsodling, ehuru de ej länge nog blifvit odlade för att lemna full erfarenhet. I Siberien användes lärkträden med fördel till slöjd. De växa fort och virket skall nära nog motstå röta i samma grad som ek. Plantor och frö borde spridas bland landtbrukarne. Båst vore att här uppdrifva lärkträdet från fröet. Löjtnant Awmnan förordade äfven lärkträdsodling. Plantor borde spridas till billigt pris. Om t. ex. ett halit tunnland på länets landbruksskola upplätes till lärkträdsodling skulle man kunna sälja plantor till t. ex. 22 öre tusendet Intendenten Malm visade huruledes naturen har sina vissa för längre tidsperioder fortfarande gränser för vegetationen, trodde derföre ej att man bör förbise dessa gränser och lagar. Den enskilda må sysselsätta sig med experimenter med lärkträdsodling, men tal. protesterade mot att göra dess odling allmän pa andra skogsarters bekostnad. Ordföranden anmärkte att man kommit på sidan om saken. Det vore fråga om att odla såväl våra inhemska trädslag som lärkträdet. Mag. Hedlund omnämnde sin erfarenhet af lärkträdsodlingen. Tal. hade bland några tusen plantor som han odlat blott funnit högst sa hvilka misslyckats. Lärktradet duger äfven till ved, och detta är 1 Bohuslän af vigt. Förenade sig med hrr Nauckhofr och Kihlman. Hr Evers på Ström, som haft ännu vidsträcktare erfarenhet i afsecude på nämnde odling, bekräftade tlertalets åsigter. Löjtu. hilman anmärkte att största fördelen med lärkträdsodlingen lage i den säkerhet hvarmed plantorna uppkommo. Etter någon ytterligare diskussion, hvarunder intendenten Malm trångick sin opposition, då alsigten icke vore att uttränga odlingen af våra vanliga trädsorter — antogs sasom mötets beslut, att man borde befordra larkurädsodlingon genom att medelst plantuppdragning göra det möjligt att till billigaro pris tillnaandahalla allmänheten plantor. Femte frågan: Då skogshushallningen ar en af landets vig ligaste angelagenheter, synes det vara statens pligt att dels förekomma skogarnes sköfling oeh dels, der sadan skett, befrämja deras återväxt. Uoilka lagstistningsdigörder anses i båda fallen ändamålsenligast ? tverste Nauckhoff sramholl olämpligheten af lagstistningsätgärder i afseende på enskild egendom. Huskållningssällskaper och landsting skola väl änaa väcka en bättre anda. Skogsstyrelsen skall älven göra sitt bästa för kronoskogarne. Tal. föreslog samvetsgrannt utdelade premier för dem som sköta om sin skog. Hr Evers delade den föregående talarens äsigt om olämpligheten af restriktiv lagstiftning. Andag likväl att stängselforordningen borde så skärpas, att man vore skyldig taga vara på sina egna kreatur. Mag. Hedlund omnämnde de olika lagstiftningsåtgärder som användts för skogens skydd. Inga hade dock befunnits tillfyllestgörande, outta deremot hade de varit skadlig Särskildt beträssande den af, hr Evers omnämnda stängselföorordningen vore en sädan omöjlig att genomföra i vårt lund med dess vidsträckta areal. En framstående jurist hade vill talaren nyligen yttrat, att Sveriges stora uppgift nu vore att afskaffa lagar. Uppmuntringar och väckande af patriotisk håg ansåg tal. såsom det lämpligaste för stadkommande af förbättrad skogsodling. Största svår righeten i detta afseende vore omöjligheten för den mindre jordbrukaren att uppoffra betet. Innan man komme derhän att man äfven om sommaren astallsodrade kreaturen skulle skogsskotsel ej i större skala kunna drifvas. Lektor Lindeberg hade med ledsnad hört det förordas att lagstiftningen ej borde ingripa i skogsskötseln. Det vore numera att befara det skogen så fort den blefve färdig till pitprops skulle resa till England. Ansåg att den som afverkar skog borde vara skyldig åter odla den. Kontrollen öfver att detta