Landtbruksmötet i Kongels. (Från Göteborgs-Postens referent.) Klockan sju på morgonen i går lågo ett par små ångbåtar — Långedrag och en annan namnlös storhet om några få hästkrafter — färdiga att föra de för landtbruket intresserade till Kongelf, men Jupiter Pluvius, som på sista tiden spelat landtbrukarne så fula spratt, tycktes icke heller med välbehag åse detta agrikultur-amatörernas företag. By efter by — riktiga bondbyar — gingo öfver staden och lyckades verkligen afhålla de mindre behjertade från att bege sig ut. Då -läångedrag lade från land hade den nanmlöse ännu ej fått en enda passagerare. Om några kommo sedermera har ref. sig ej bekant, men visst är att någon tur ej blef af. Sedan vi kommit ut på floden blef vädret bättre, ehuru de för hvarje göteborgare så väl bekanta stränderna fortfarande lågo höljda at en gråaktig dimma, hvilken först skingrade sig nalfvägs mot Kongelf. Vi passerade Lerje och Surte, både jernoch glasbruket, vi sågo det ställe der Surte lammar brutit sitt fängsel och i ohejdadt raseri störtat utför fjället, nedsköljande matjord, stenar och allt annat som låg i dess väg, samt på detta ställe blottat bergets benbyggnad Vi sågo slutligen Bohus fästning, de vålliga ruinerna, hvilka taga sig ut der de ligsa på sin höjd ofvan Kongelf som en jätte vaktande en flock lam. Den är eljest bra vacker den lilla staden der den ligger i sin ljupa dal och på ena sidan begränsas af NorIre elf samt på den andra af ganska respekabla själlar. För öfrigt är staden folktom, let är ett slags Pompeji som aldrig varit besrafvet, och man förmår knappast föreställa ig huru dess innevånare ens kunna utveckla illräcklig lifaktighet för att baka de ofantliga sepparkakorna som utgöra samhällets ära. Nåson som intresserade sig för det blifvande andtbruksmötet syntes ej till. Kongelfsboarsie äro så ovana vid att något tilldrager sig 108 dem, att de ej ens tro på möjligheten at in händelse på Bohus horisont. Mötet försiggick i tingshuset, hvilket för illfället var festligt smyckadt med fanor och