Göteborgsposten – 17 september 1863, sida 1

Richard hade gått tidigt ut, och hvarken han eller hans tant väntades hem före skymningen. — Jag kan göra allt i ordning, innan de komma hem, tänkte hon och såg likgiltigt på de otvättade tåkopparne m. m., som tycktes stirra på henne stumt förebraende. Derefter återvände hennes blickar till det solbeglänsta fönstret och hennes själ med en grym ihärdighet till den tanke, som sysselsatte den förut. Hade hon verkligen sett på de föremål, på hvilka hennes blickar tycktes fästado, skulle hon förvånats af att se en högväxt främling med distingueradt utseende bana sig väg på den halmbetäckta gängen mellan kolonnaden och stallarne, utplånande del ekande barnens kritteckningar med sina stöfvelsulor och äfven på annat sått störande pojkarnes ro. Denne främmande herre gick direkte till skomakaren, hos hvilken signora Picirillo bodde, och frågade efter miss Vincent. Skomakaren hade hört Eleanors antagna namn förs två dagar forut, när Lauras bref ankommit till the Pilasters. Han hade en dunkel föreställning om att den unga sköna, gullockiga qvinnan, som i ungdomens första knopp ning kommit till hans hus, skulle utmärka sig som et stort musikaliskt snille och ämnade förvåna konstnärsverl den under ett antaget namn. — Är det med miss Eleanor ni vill tala? sade man nen till svar på främlingens fråga. — Miss Eleanor — ja.