Göteborgsposten – 15 september 1863, sida 1

Göteborg d. 15 September 1863. Om räntans frigifvande. Under er följd af riksdagar har räntans srigifvande va rit på förslag, landets press har med ovanlig enstämmighet sökt poussera saken, regeringen har öppet låtit förstå, att hon i detta hånse ende står på den allmänna rättens och den personliga trihetens sida, inom stånden ha saken ullvunnit sig alltslera anhängare, men bvå stånd ha stannat mot två — och frågan har förblifvit stående, der den stått, landet till föga fromma. Åtven vid innevarande riksdag har hon kommit på fördragningslistan och blitvit, ehuru med vissa inskrankningar, at vederbörande utskott bisallen. I allmänhet torde denna metod, att söka bemedla då de oense parterna ej synas vilja ingå en öfverenskommelse, i många fall vara gagnelig, då det giller att småningom efter hand genomdritva sina önskningar och komma fram till det föresatta malet. Men här befara vi, att bemedlingsåtgärder skola förmå föga mera, ty motviljan mot räntans sfrigifvande, hvilken framtrader hos presteoch bondeständen, härleder sig från grunder, hvilka ligga djupare och ej kunna gerna häfvas, förrän stånden gått upp i en mera tidsenlig representationsform. Hvad särskildt presteståndet angår, är let väl föga hopp att utaf det vänta någon klarare blick för det orättvisa i de inskränkningar man vill lägga på den rörligaste egenloms ar alla snabba omsättning och deraf fölande större vinst. Presteständet sasthänger ulltid så gerna vid gamla traditioner, och detta ir väl i sjelfva verket ej så underligt, då det och för sig sjelft med fog kan anses för en tradition; men grunden till dess motvilighet härvid är måhända att söka i dess Ssa uttolkning af bibelns ord i detta full. igentligen aldrig rätt fördraget af redan de tedniska tolken, blef yrket att låna ut pen