Göteborgsposten – 15 september 1863, sida 1

och tramdrager såsom bevis på guldets utsträckbarhet att ett 20-transstycke af guld kan dragas till en träd som räcker från Calais till Marseille. Men såsom bevis häremot anför man ett faktum som nyligen i ett rättegångsmål i England upplystes, att nämligen en person betalat icke mindre än 18,000 rdr för blotta guldet som åtgick till sörgyllning at en del at hans bordsiltver. Guldsmedsoch förgyllareyrkena skulle således vara tvenne afloppskanaler för guldet, hvilka man ansett som allttör obetydliga och som i hög grad skulle bidraga till att afleda det öfverslodiga guldet. kn annan sak har man ansett icke heller blifvit tillräckligt uppmärksammad. Man har väl talat om att etter Amerikas upptäckt och sedan guldtillforseln derifran börjat, guldets värde fallit i Frankrike, England, Spanien m. sfl. länder som egde blott obetydligt specie. Men huru var det då t. ex. med Venedig, Konstantinopel och Florens, som på den tiden egde godt förråd på specie? Var ej förhällandet annorlunda der? Detta är hvad man ej undersökt. Man tror att guldupptäckterna i Amerika hade föga eller intet iflytande på sistnämnda länders priser, emedan guldet i första rummet tog vägen till de länder som voro fattiga derpå. HFörst då dessa voro mättade kunde guldet tå något inflytande på de länder som egde detsamma i rikare mått. Det förefaller oss som skulle dessa inkast mot mr Fawcetts teori kunna vederläggas, utom hvad beträffar det guld som användes till förgyllningsarbeten; men då ett räsonnemang i detta atseende skulle föra för längt, måste vi afstå derifrån.