Eleanors Seger. Af sorf. till Lady Audleys Hemlighet.) Den unga flickans epistel var mycket lång och mycket osammanhängande. Tre ark brefpapper voro betickta med miss Masons klagovisor öfver hennes väns frånvaro, förebråelser och klagomål öfver vännens grymhet och många böner att Eleanor skulle återvända till Hazlewood. Georg Vanes dotter sysselsatte sig icke länge med detta fruntimmersbref. Några dagar förut skulle hon blifvit rörd af Lauras oskyldiga ömhetsförsäkringar, men nu ilade hennes blickar öfver raderna, föga observerande alla de enkla orden, uttryckande tillgifvenhet och saknad, och ifrigt längtande efter det enda ställe i brefvet, som kunde intressera henne. Detta ställe kom först, när Eleanor hunnit till den sista af de tolf sidor, som miss Mason fyllt med drifna italienska bokstäfver, hvilkas symmetri här och der vanställdes genom plumpar och raderingar. Men då hennes ögon fästes på den sista sidan, kramade hon papperet och blodet strömmade till hennes allvarliga ansigte. — Och jag har fått reda på det som du vill veta, kära Nell, skref miss Mason, fastän jag fåfängt bryr min ) Forts. fr. N:o 209.