Göteborgsposten – 14 september 1863, sida 1

Drottningens halsband. Camille Desmoulins, som en gång år 1792 blef påmind om en händelse hvilken tilldragit sig före 1789, yttrade dervid träffande: Åh, det der hände ju före syndafloden! Och sannt är det att franska folket ständigt daterar sin nya existens från den stora revolution, hvilken liksom bortsopade en hel verld och gat lif åt ett föryngradt samhälle. Trots hvad en mängd skriftställare kunnat påstå i detta afseende, förklara de allt hvad som är svagt i deras organisation genom denna välliga politiska konvulsion. Det må låta vackert att i skolböcker och romaner läsa om samla kungar och af århundraden ärade faniljer; men för Frankrike i nittonde århunlradet hör allt dylikt till saker som händt före syndafloden. Det var derföre med en viss nyfikenhet, något uppblandad af förvåning, som för en vecka sedan Civildomstolen i Pais såg det vara sin skyldighet att lyssna till skälen i en rättegång hvilken helt och hållet rde sig kring nämnde antediluvianska tids ändelser. Den lät som en röst från underorden, ett eko från grafven och schavotten, lenna rättegång, i hvilken några bland histoiens vore sig för godt eller ondt mest ryktvara namn behandlades af känslolösa advokaer. Drottning Marie Antoinette, kardinal de Rohan, hertigen af Enghien, äfven Ludvig XVI och kongressen i Wien, för atticke tala m mindre stjernor, såsom Cagliostro, gref