Göteborgsposten – 14 september 1863, sida 1

mel den delen at sitt Lif. Jag tycker icke att det är ro: ligt att tala om Phocnix, men jag har dock aldrig begått något mord bakom maskineriet eller begraft något lik un der teatergolfvet. Folk ha sina hemligheter, och vi ha ej rätt att snoka i småsaker, som lura bakom en skiftning a! ansigtsuttrycket eller ett otåligt ord. Eleanor Vane egnade den unge mannens argumentation föga uppmärksamhet. — Kan du skaffa mig reda på om Iauncelot afreste på the Princess Alicia? frågade hon. Dekorationsmålaren gned hakan tankfullt. — Jag skall försöka att skaffa reda på det, sade han, det står hvar och en fritt. The Princess Alicia! Det ir ett af Wards fartyg, tror jag. Om skeppsmäklarne ha lust att vara höfliga, så skola de kanske bistå mig, men jag har ingen rätt att besvära dem med denna sak och de skola kanske visa mig på dörren. Om jag kunde gifva dem ett antagligt skäl för det jag gör en sådan efterfrågan, så vore det mycket möjligt att jag fann någon, som ville hjelpa mig. Men jag kan ju icke säga dem annat än att en mycket skön flicka med gråa ögon och brunt hår ha fallit på en absurd ide, och att jag, hennes trogne slaf, nödgas åtlyda hennes befallningar. — Bry dig icke om hvad de säga till dig, sade miss Vane, befallande, de måste besvara din fråga om du blott frågar dem länge nog? Mr Thornton smålog. (Forts.)