Göteborgsposten – 14 september 1863, sida 1

—— ——— —L Localpossen, som egentligen är en blandning af lustspel, dialektpjes och sångspel, såg först dagen i Wien, der J. Å. Stranitzky år 1708 vågade uppföra ett tyskt skådespel och dermed uppträda emot de då allena omtyckta italienarne. Ilans sträfvan gick ut på att nationalisera den italienska bufsodn, och han lät derföre den äkte tyske IIans Wurst uppträda i ett par satiriska dramer IIans Wurst och lla Potrida des durchgetriebenen Fuchssmundi, i hvilka en då bekant komiker Prehauser gjorde stormande lycka. Denne fick dock snart en medtäflare i Bernardon (1754), hvilken skjelf skref sina pjeser med maskinerier och fyrverkerier, böhmiska visor, barnfigurer, pantomimer, samt alla slags tokerier i den tidens smak. Af hans pjeser omtalas ännu Bernardon im Trollhause. Der 30-jährige ABC-schitz, Der Feuerwedel der Venus etc., och hans genre kallades Bernardoniader. Till denna period räknas äfven det här bekanta stycket Donaufrun, af Hensler, hvilket då utgjordes af tvenne afdelningar, hvardera fyllande en afton. Men smaken förfinades efter hand. Trenne nya författare inom Wiener-localpossens genre framstå nu isynnerhet, nemligen Joseph Aloys Gleich, som dog 1841 såsom litteratör vid Josephstädter-teatorn: hans pjeser voro riddareoch skräckdramer, i hvilka dock vigten låg på den narraktige betjentens komiska episoder; Karl Meisl, som för några år sedan dog vid hög ålder såsom något slags råd vid kejserl. marinen i Wien: han rörde sig i de mest olikartade genrer, ett af hans stycken, Der lustige Fritz är, om vi minnas rått, en gammal bekant ätven på svensk scen; samt Adolf Bäuerle, död 1859, hvars namn på sin tid var i allas mun. Hans produktionsförmåga var stor, och han har skrifvit ej mindre än 58 stycken, hvilka alla gjorde stormande lycka. Efter dessa trenne kom Raimund, förf. till bl. a. det äfven i Sverige bekanta stycket Slösaren. Om denne författare säger litteraturhistorikern Marggraff, att han uppdrog verkligen de första konturerna till ett äkta folkdrama, en fantastisk komedi, sådan Tieck försökte dana den i högre, men för litet scenisk anda. Raimunds efterföljare som folkteaterförf. blef den kände skådespelaren Johann Nestroy, af hvars pjeser flera med stor framgång gått öfver svensk scen, såsom En trappa upp och på nedra botten, Den känslofulle fångvaktaren, Talismannen, Nu ska vi roa oss m. fl. Och nu framträder hela raden af de många Lokal-posse-författarne i Wien, bland hvilka må nämnas Friedrich Kaiser (den ursprunglige förf. tll xhandlaren från Smäland-, oller, såsom stycket heter i originalet, Stadt und Land oder der Viehhändler aus Oberösterroicht), samt O. F. Berg Ebersberg) och Anton Langer, hvilka bilda ötvergången till berliner-lokalpossein, genom hvilken vi egentligen kommit i besittning af denna tyska genre. De törsta förtattarne af berliner-lokalpossen voro egentligen Angely, Holtei och nuvarande förste komikern vid Hofburgteatern i Wien Fritz Beckman, från hvilken siste den bekante berlinertypen Eckensteher Nanteegentligen förskrifver sig. Men den nuvarande berliner-lokalposscn har isynnerhet fått sin form och gestalt genom David Kalisch, hvars Einmalhunderttausend Thaler och Berlin bei Nacht? i detta fall gjort epok. Han har börjat med att iberolinisera wienerstycken, såsom Langers ÅActiengreisler, Bergs Einer von unsre Leut och här ifrågavarande Berlin, wie es weint und lacht. Af andra berlinerförf. i denna väg må nämnas skådespelaren August Weihrauch, af