Göteborgsposten – 10 september 1863, sida 1

TfbHhP) Q !:!:!emee2WQWAWAW—h—y7— ligt inflytande. At dem som tillhöra denna kategori hafva tera visat sig ytterst angelägna att blifva valda till representanter för städer som alldeles ieke kunna förse sina ombud med arfvoden motsvarande den höga lesnadskostnaden i hufvudstaden, en omständighet som dock är af föga betydenhet, och icke betänklig under nu rådande förhållanden, men som kan blitva ytterst vådlig för det allmänna om en regering uppstår hvilken oftersträfvan maktutvidgning med åsidosättande afgrundlagen. Inom det nuvarande borgarståndet påträffar man, såsom ofvan blifvit antydt, ganska många kapaciteter; men derjemte mycken sufsisance. Mähända skulle det nu för ögonblicket blifva kinkigt nog att der finna personer som tilltro sig att mottaga sjöoch krigsministersportföljerna; ty f. d. marinlöjtnanten Wallenberg förvaltar ganska säkert vida hellre Enskilda Bankens i Stockholm alltid med sina papper väl fyllda portfölj, och kapten Hjertström torde finna det lugnare att äfven framgent representera det idylliska Grenna, än att utsätta sig för alla eventualiteterna inom krigsministören. Men deremot är jag fullt förvissad, att inom borgarståndet förefinnes ett mer än tillräckligt antal kandidater till alla de ölriga platserna i konseljen, äfvensom till besiättande af andra platser inom den högre förvaltningen; ty deri ligger det måhända mest karakteristiska hos ett stort antal af det vållofliga ståndets nuvarande ledamöter, att de hysa anspråk på eganderätt till det högsta måttet al politiskt och socialt vetande, i förening med den största administrativa förmåga, och följaktligen redan äro, eller när så påfordras kunna blifva statsmän af första ord ningen. Borgarståndet är olikt de öfriga stånden deri, att inom detsamma verkligen finnes tvenne partier. Det är likvisst icke olikheten i politiska åsigter som framkallat och underhåller dessa partier, utan hutvudsakligen de olika materiella intressena, och dernäst den åtrå efter makt och inflytande, som utgör den röda tråden som gär igenom. hela borgarståndet. Det ena partiet är jemförelsevis sparsammare i asscende på statsanslag, och påyrkar moderation i sräga om statens skuldsättning i utlandet, hvaremot det andra partiet är ytterst frikostigt i anslagsväg, anser statens progressiva skuldsättning såsom det absolut säkraste medlet till befrämjande af landets förkosran, och kan först och sist icke få nog medel beviljade till alla sådana arbeten, framtörallt till alla de jernvägsföretag hvilka falla inom detta partis rayon. I afseende på anslag, kan man för öfrigt såsom regel uppställa, att det ena partiet ganska gerna motsätter sig dem som det andra partiet förordar, och vice versa. Hr Björck är det förra, hr Murån det senare partiets förste man; men de äro icke chefer hvardera för sitt parti, ty något slags chetskap i egentlig mening kan naturligtvis icke ifrågasättas inom ett stånd der de flesta uteslutande lägga vigt på sin egen personlighet och uppskatta sina åsigter högre än alla andras. Dessa begge partier bildades, man kan tillochmed säga de framtvingades vid riksdagens början, då hr Wallenberg, den outgrundlige mannen, tillvägabringade ett program, som antogs och skulle betraktas såsom borgarståndets handfästning, men som redan vid sin första tillämpning hade till följd att enigheten och förtroendet inom ståndet sprängdes. Det vid riksdagens början starkaste partiet inom borgarståndet begick det stora felet att allt för egenmäktigt förfoga öfver platserna inom de vigtigaste utskotten, och insatte i dessa åtskilliga ledamöter, visserligen ganska rätt-tänkande, men utan egentlig sjelsständighet i ka 2 ENE ———