Göteborgsposten – 9 september 1863, sida 1

———— Vill du gå och se efter henne, Iauncelot? inföll mrs Darrell. Jag vill tala med miss Vincent. Launcelot Darrell kastade ifrån sig sina penslar och vände sig hastigt mot sin mor med ett uttryck af hiftigt trotts i sitt ansigte. — Hvad har ni att säga miss Vincent, som ni icke kan säga henne i min närvaro? frågade han. Hvad me nar mamma med att så hir störta intill oss och se bistert på oss som om vi vore ett par konspiratörer. Mrs Darrell rätade på sig och såg halft strängt, halft föraktfullt på sin son. Hans karakter, som i alla afscenden var svagare och dåligare än hennes, gjorde att han undandrog sig hvarje öppen strid med henue. Huru ömt hon än älskade denne vackre, sjelfviske, men lastbare son, funnos stunder, då hennes bättre känsla reste sig mot hennes moderskärleks svaghet, och vid sådana tillfällen var Launcelot Darrell rädd för sin mor. — Jag har mycket att säga miss Vincent, svarade enkan allvarligt. Om du ej vill lemna oss här tillsammans, skall miss Vincent säkert ha takt nog att gå med mig i ett annat rum. Eleanor såg upp häpen och förvirrad af den tillbakahållna passionen i enkans röst. — Jag vill gå med er, mrs Darrell, hvarsomhelst, sade hon, om ni vill tala med mig. — Följ mig då, sade enkan. Mrs Darrell ilade ut, och Eleanor följde henne innan den unge mannen hann göra någon invändning. Enkan gick förut till Eleanors vackra sängkammare, och de begge qvin