Göteborgsposten – 9 september 1863, sida 1

alltsammans. Inom några ögonblick var läktaren tom och några kretsar bildade sig nedansor på torget för att söka slå bort snopenheten; borgareståndets ledamöter gingo helt makligt till samlingsrummet i riksens ständers hus. Denna vec ka har varit särdeles rik på plena så väl på sörmiddagarne som aftnarne, men ni känner redan hvilka frågor som förekommit. Bondeståndet hade plenum i fredags afton, då återremisser i skjutssrågan behandlades och nästan alla af ständets några och åttio ledamöter uppträdde. — Detta tycktes ha varit öfverenskommet mellan ledamöterna, ty Mengel gick med klockan i hand till talarne för att påminna dem att ej hålla alltför långa tal — men det hjelpte ej, bönderna pratade så länge dem lysste, och åhörarne kunde ej annat än skratta när Mengel satte klockan framför näsan på — Uhr. I går afton sortsattes i alla stånden öfverläggningen om bro-väg-, hamnoch kanal-utlåtandet. Ni vet redan att H. M. denna sommar haft förnäma besök från Danmark på sitt slott Ulriksdal, nemligen utom andra de danska länsgrefvarne, men i dessa dagar har II. M. fven fått göra bekantskap med tre fransmän, baronerna de Montigny och de Rochetailles samt mr de Montigny, den förstoch sistnämnde helt unga män, den tredje en äldre man. Dessa hafva af en händelse blifvit bekanta med IH. M. En eftermiddag i förra veckan kommo de tre fransmännen åkande ut till Ulriksdal, åtföljd af kapten X., som talar fransyska såsom en infåding, för att bese slottet. Det svarades att det ej lät sig göra emedan kongl. familjen befann sig derute. Hvad var att göra? Fremlingarne gingo ut ur slottet igen, men just vid borggården fingo de se en person, som kom halft springande med paraply öfver sig, ty det störtregnade. Denne person var H. M. sjelf, som varit ute någonstans på vegorna Han igenkände genast sin kapten, som tillsades att för IH. M. presentera de tre fransmännen. Efter skedd presentation och sedan H. M. fått veta ändamålet med besöket erbjöd sig H. M.ide vänligaste ordalag att sjelf visa fremlingarne slottet, hvilket också skedde. Efter tförevisningens slut inbjöd IL M. sina gäster i sina enskilda smårum, der punsch och cigarrer serverades och snart den gladaste konvorsation var igång. II. M. blef så intresserad af sina tre gäster att han i de mest amicala ordalag bad dem, om de ej hade något annat roligt för sig på söndagen, titta ut och äta middag hos H. M. Nej bevars, de hade visst icke något annat roligt för söndagen, utan kommo då ganska riktigt ut till Ulriksdal, der de intogo middag i sällskap med H. M., drottningen och prinsessan Lovisa, och vid hvilken den lifligaste stämning lärer varit rådande. Vid middagen bjöd I. M. sina utländska gäster att medfölja till landtbruksmötet vid Sätstaholm, hvilket de också gjorde. Man säger här att de tre fransmännen varit från Jau i Bearn, och man vill häri finna ännu ett skäl till det hjertliga bemötandet från II. M:ts sida. Det är om lördag som k. dramatiska teatern vid Carl XIII:s torg öppnas, men först om måndag d. 14 dennes, inträffar det ovanliga att begge teatrarne spela samtidigt såsom kongl. teatrar; på Stora teatern gifves då den så mycket gouterade operan Faust och på dramatiska ett nytt stycke: Så kallade hedersmän. Jag tror icke att jag misstager mig i min förmodan att detta stycke, en komedi i 4 akter, är detsamma som, etter att ha en längre tid varit nedlagdt, för närvarande gifves på Theatre Vandeville i Paris med namnet Les faux bonshommes och der gjort mycken lycka. Komedien, af författarebolaget Barriere