Göteborgsposten – 8 september 1863, sida 1

Eleanors Seger. Af förs. till Lady Audleys Hemlighet.) Eleanor Vane öfverlemnade sig åt de korta ferier, som komma en gång i nästan hvarenda qvinnas lif, hur dystert och glädjelöst det öfriga lifvet än är. Ferierna komma — en flyktig sommar af glädje och njutning. Jorden upplysses af en ny sol och måne, blommorna prunka i nya färger och sprida nya dofter i den förfinade atmosferen, vattnen i de vanligaste floder förvandlas till smälta safirer och glittra af millioner juvelers glans i solskenet. Den tråkiga verkligheten förvandlas till ett feland; men ack ! ferierna äro mycket korta, barnen tröttna vid paradiset eller kallas tillbaka till skolan, solen och månen bli vanliga lysande kroppar och blommorna hvardags-örter, sloden blir en grå strom under en novemberhimmel — och drömmen är förbi. Launcelot Darrell hade varit något öfver fjorton dagar på Hazlewood, då han gjorde miss Masons sällskapslame sin kärleksförklaring. De unga hade varit mycket: tillsammans under de fjorton dagarne; de hade vandrat på le gräsbevuxna stigarna omkring Hazlewood eller i de lumniga skogarna kring Tolldale Priory eller på de svala kullarna, som lågo högt öfver advokatens herresäte. 1