Göteborgsposten – 8 september 1863, sida 1

Kosmopolitisk ösfversigt. Så har då furstedagen i Frankfurt omsider tagit slut, såsom man ock kunde veta att den skulle göra, då, enligt psalmisten, dagen är dock aldrig så lå lång, att icke dess afton skall stunda. Dagens hjelte — jag menar naturligtvis furstedagens — har obestridligen det österrikiska majestätet varit. Kejsar Frans Josef har icke blott gjort furore på furstekonferenserna, på de första eller andra klassens dinger och sup6er, som han gifvit eller bevistat, utan har äfven vid de tillfällen, då han exponerat sin höga person för den kikande och beundrande, gapande och hurrande massan, gjort detta på ett sätt, som varit egnadt ati lägga grundstenen till det nya tyska kejsaredömet. Sådan skarpsinnighet, sakkännedom och lugnt allvar vid presiderandet i den furstliga sessionssalen! ropar man från ett håll. Sådan värdighet och leutseligkeit i intagande förening! ropar man från ett annat. Och säkert är att äfven om hela det storartade reformprojektet skulle gå upp i rök, habsburgarens aktier ha betydligt stigit inom Tyskland, medan den i von Bismarcks ledband fjettrade fohenzollrarn sett sina sjunka dagligen och stundligen med en oroande hastighet. Det måste också erkännas att hans apotoliska majestät icke uraktlåtit något, som tunnat förskaffa honom och hans reformförslag