Göteborgsposten – 3 september 1863, sida 1

—. RÖ ——— ——-x—2 ss och straffångar på upprättandet af en hamn och en fästning, hvilken skall bli ett nytt, men alldeles oantastligt Sebastopol vid Japanka Ilafvet. Ryska flottan i Svarta IIafvet är adtillintetgjord, utvecklingen af Östersjöflottan är hämmad, och all den ryske marinministerns energi är nu riktad på skap: indet af en mäktig flotta i Japanska hafvet, der Ryssland ej har någon rivalitet att betara; enligt tidningarnes berättelser hafva beställningar af ängöch pansarfartyg gjorts öfverallt i England och Amerika. Under det Ryssland sålunda tyst och ljudlöst skapar en ny sjömakt, hvilken ej skall såsom den förra frysa in i Ostersjön och Newan eller instängas i Svarta Ilafvet, och hvars fria rörelse och utveckling intet mera kan hämma, rycker den ryska gränsen allt längre framåt, från ön Nakhalien kunna ryssarne se bort till Japan; vid högra Amurstranden äro Mandsjuriet och den stora, rikt befolkade halfön Korea ockuperade, och ryssarne stå endast åttio mil från Peking! Och de europeiska tidningarne tala derom med en oskuld och med större likgiltighet, än om ett ministerskifte i Hessen-Kassel! At största betydenhet är dock raceenheten mellan Ostasiens turaniska folk och deras nya herrar, moskoviterna. IIindu-kinesen blir aldrig engelsman, araben aldrig fransman, om han ock antager segrarens språk och religion, hvilket för öfrigt ej otta händer, ty sjelfva raceblandningen är här sällsyntare, än t. ex. mellan hvita och negrar; deremot blir tungusen, kirgisen, kalmucken, mongolen, tataren, mandsjun, japanesen och kinesen inom så årtionden moskovit och antager ryska språket såväl som den orientaliska religionen. Ryska riket räknar i dag 75 millioner själar. Deribland äro 20 millioner, hvilka endast tala sina egna språk, såsom polackarne, småryssarne, finnarne, en liten del af tartarena och de flesta kaukasierna. 45 millioner tala det ofsiciela storryska språket utan dialekt, omkring 10 millioner tala tvenne språk, d. v. s. utom storryskan äfven sina turaniskt-finska språk, men glömma så småningom dessa och blifva fullkomligt ryssar. Bland dem finnas ännu omkring 3 millioner muhamedaner och hedningar, de andra äro redan döpta. Man kallar i Europa detta gemytligt, att sprida civilisationen mot öster; men der är det iktydigt med den förfärligaste demoralisation. Huru många ha ej lidit under piskan och i Urals bergverk, innan dopet antagits. Barn och föräldrar skiljas åt, de förra uppfostras i kosackstanitzas, de senare användas till sin efnads slut vid offentliga arbeten. Skulle det väl i Frankrike och England falla någon in, att på detta sätt at araber eller hinduer göra andsmän och katolska eller protestantiska kristna? Detta slags denationalisering och omvändelse är likväl icke alltid nödig; vanligen försiggår ryssificeringen lätt och genom Jellra sakernas ställning. I Frankrike betraktas uti moderlandet kolonisten nästan som en utländing, äfven om han är född derstädes. I Ryssland, som ej har några kolonier, bemötes innevånaren at ett ockuperadt land ögonblickligen såsom ryss och inträder efter sitt stånd och sin religion i en ryss rättigheter. hirgisernas, baschkirernas eller kalmuckernas Han, tscherkessernas Esden, mandsjuernas Mandarin erhåller, alltefter sin rang och den nytta regeringen kan draga at hans ställning, titeln furste, grefve eller adelsman. Flertalet af de nuvarande ryska aristokraterna är at sådan härkomst. Den Han, Aga, Esden, Mandarin etc., som genom en ukas blifvit rysk bojar, arbetar ifrigt på att äfven det simpla folket blir ryskt. Detta system, som i Polen, Lilla Ryssland och några delar at Kaukasus, eller ötver hufvud der indoeuropeiska folk stå un