Göteborgsposten – 3 september 1863, sida 1

2115!N ——,! t:2 — — — — ————— — Ja, jag tviflar verkligen på att dessa gamla fröknar så förmögenheten, och jag tänker detsamma om deras brorson. — Men hvem skall han då lemna den till? Advokaten ryckte på axlarne. — Den frågan kan jag icke besvara, miss Vincent, sade han. Jag beräknar blott möjligheter, utan någon kännedom om sakernas verkliga ställning. Vore jag mr de Crespignys juridiska biträde, skulle jag ej ha rätt att säga hvad jag sagt, men jag är det icke och jag är berättigad att tala om saken. Mr Monckton och Eleanor voro på tu man hand, då detta samtal fördes, ty Laura Mason hade gått framom dem och pratade med Launcelot Darrell. Advokatens ansigte mulnade, då han såg på sin my ndling och den unge mannen. — Miss Vincent, mins ni hvad jag sade i går? — Mycket väl. — Jag fruktar mycket det inflytande, som den der unge mannens utseende kan utöfva på min tanklösa myndling. Jag skulle vilja undandraga henne detta inflytande, men hvart skulle jag låta henne komma? Stackars barn, hon har redan ofta nog fått ombyta vistelseort. Hon tyc kes trifvas väl på Hazlewood, hon trifves mycket väl tillsammans med er. — Ja, svarade Eleanor okonstladt, vi hålla mycket af hvarandra. — Och ni vill ju göra allt för hennes skull? — Hvadsomhelst jag kan göra. Mr Monckton suckade.