Göteborgsposten – 2 september 1863, sida 1

sar Frans Josef hållit så granna tal im Namen der Mitfursten. (En at mina bekanta, som ifrigt läser Kölnische Zeitung, frågade häromdagen om det skulle gå an att öfversätta Mitfiärsten med medfurstar, — ett viktualicuttryck, som jag gick in på, men blott för ordlekens skull). Allra mest har man dock kommenterat en notis från Polen, i hvilken notis läses, att i en fäktning vid Czernichow skulle särdeles utmärkt sig en svensk kapten med namnet Molborug eller något dylikt. Hvem är nu denne Molborug, tror ni? Jo, så här räsonnerar man: I somras reste ifrån Stockholm en officer, liflig och rask och ej begärande bättre än att få slåss med vår naturlige siende. Denne officer är samme person, som skrifver korrespondensartiklarne i Aftonbladet, säger man, från polsk-galiziska gränsen, och denne korrespondenten och Molborug är ingen annan än löjtnant Julius Mankell, vår skarpskyttekårs nitiske instruktör! Så långt har man genom någon högst ovanlig slutledningskonst kommit. Men hvad ha namnen Molborug och Mankell för likhet sinsemellan? frågar ni. Jo, nog börjas då begge med M, det synes, men äfven i den punkten har man varit ganska klyftiga i kombinationen. Hör på hur förklaringen låter! Löjtnant Mankell, säger man, anser som sitt ideal för tapper krigare, och det lär han ha sagt många gånger, med det stora turstemotet i Frankfurt, der af Marlborough och nu har han at detta kära namn bildat en pseudonym som kallar sig Molborug — se der hela förklaringen, den är ju tydlig och klar? Jo, jag skulle tro det. Således saken är klar — Molborug är Marlborough-Mankell. Så tro många här och jag har hört denna förklaring göras med fullkomligt allvar. Med lika säkerhet påstå andra, att den i samma strid uppträdande franske officern de Latour skall vara den här bekante polske öfversten Yordan, som nu blifvit frisk igen och slutit sig till sin gode vän Mankell, en bekantskap från Stockholmsvistelsen. Det nya bolaget för tillverkning af strykstickor utan fosfor har såsom vi sett kommit i en obehaglig ställning och just genom en af bolagsmännen, sjelfva uppfinnaren hr Hjerpe, en karl som tilltalat en af bolagsmännen, hr Sundstedt, för förfalskning af Hjerpes namn under en inlaga till K. M:t rörande sanktion af bolagsreglorna, således en handling som är fullkomligt till Hjerpes fördel. Hjerpe, en karl som det är ytterst svår att komma öfverens med, har särskilt riktat ansvarstalan för förfalskning mot hr Sundstedts procurist, br F. E. Bergqvist, en man om hvars heder och redbarhet ej finnes mer än en tanke såväl här, och jag vågar tro ätven i Göteborg, der han är mycket bekant, eger burskap såsom handlande och eger många vänner, isynnerhet bland de högst lysande bröderna i W. 6. Naturligtvis kan ej något ansvar för förfalskning drabba de båda ifrågavarande personerna, då ej här varit fråga om att med namnets skrifvande göra Hjerpe skada utan alldeles motsatsen. Såsom ytterligare bevis på Hjerpes vänliga sinnelag mot bolaget torde jag få anföra, att han stämt bolaget derför att det låtit ombygga ett helt litet i fullfärdigt skick varande och på bolagets tomt stående uthus, emedan bolaget icke derom gjort anmälan hos byggnadskollegium eller hvad myndigheten nu kallas. För att öka villervallan och obehaget för bolaget har i dagarne vidare några fabrikanter at strykstickor med fosfor stämt Hjerpe med yrkande att han skall förklaras sin patenträtt förlustig, emedan den tändsats han använder är en gammal bekant7, förut patenterad uppfinning — jag minns ej precis ordalydelsen i påståendet, men så ungefär är yrkandet framställdt. — Bolagets produkter kolporteras nu i stora blecklådor af en mängd dalkullor och ha strykande afgång. Detta sätt att få varan bekant måste vidtagas sedan hrr kryddkrämare här, med några få undantag, visat sig föga benägne att medverka till produktens afsättning — sannerligen ett slående bevis på mer än lofligt inskränkta vyer i handelsväg och på ett förakt på enskild fördel, som dock kan förklaras. Vid den här tiden på året uppdyka vanligen rykten om tillämnade stora tidningsföretag, så äfven nu. Man herättar att ett stort företag i den vägen lär vara å bane och man nämner såsom chef tör detsamma en — officer, en kavalleriofficer af hög rang och skolinspektör tillika, men naturligtvis är ej att lita stort mycket på detta, och jag omtalar det blott såsom ett rykte tillsvidare. Liksom många gånger förut säges det också, att det nu bestämdt skall blifva verklighet af hr L. J. Hjertas plan att uppsätta en ny tidning i li. beral anda, men just emedan det säges så -bestämdt, fruktar jag för att detta rykte ej har mera sanning för sig än det förstnämnda, hur underligt detta än kan låta. Så tidigt som den 24 Augusti kan jag icke påminna mig att k. teatern någonsin öppnat säsongen. Oberon begynnte den lyriska LK uUlhvvlenno vs FÅ Pass 442