Göteborgsposten – 2 september 1863, sida 1

Bref från Stockholm. (Korrespondens till Göteborgs-Posten.) Stockholm d. 30 Augusti. Riksens Ständer förtjena allt beröm för den raskhet, med hvilken de afgjort det ganska digra arbetet med åttonde hufvudtiteln. Borgareståndet gick grundligast tillväga och det slutade ej förr än i går afton skulle jag tro behandlingen deraf. Under de dagar behandlingen af denna hufvudtitel pågått hafva statsutskottets ledamöter haft ansträngande göra med att tillbakaslå alla de anfall som riktats mot utskottets i många fall högst underliga, i andra högst inkonseqventa beslut; till den förra kategorien vill jag räkna bland andra afslagen å motionerna om reproduktion i marmor al Bältespännarne, om medel till åstadkommande af populära föredrag i Stockholm, m. m., till de senare de många afstyrkandena af anslag till läroverkshus i städerna. Men som sagdt, alla de många framställningarne om anslag och lån hafva nu passerat skärselden, den första n. b., ty den förstärkta kommer att användas på några svårlöstare frågor. Stackars karlar, som komma hem i höst, utan att ha kunnat genomdrifva, såsom många så bestämdt lofvat, anslag till nya skolbyggnader! — At statsutskottets i går utdelade betänkande N:o 145 inhemtas, att ständerna vid denna riksdag beviljat till jernvägsanläggningar 27,896,000 riksdaler, eller ett belopp, som sannerligen är vackert och som hos de mera ängsliga i landena torde föranleda betraktelser af det mest hjertslitande slag. Politiken har mer än annars sysselsatt oss i dessa dagar och naturligtvis har den förnämsta uppslagsändan varit den dansk-tyska frågan och det nya skede, hvari denna just de sista dagarne inträdt. Såsom naturligt var, har Danmark afslagit Tyska förbundets yrkande att återtaga kungörelsen om Åudsondringen, men h. exc. konseljpresidenten visar att han alldeles ypperligt förstått att satta situationen genom att säga att han ej är emot nya underhandlingar, noter o. s. v.; det är ju just hvad som utgör la force hos det Tyska förbundet. Erbjudes det blott tillfälle att underhandla, så bryr det sig ej om någon exekution! Hvad kan Danmark bättre begära, än att få underhandla — naturligtvis blir resultatet detsamma, men tid har vunnits. — Helt naturligt har man också mycket sysselsatt sig