Göteborgsposten – 1 september 1863, sida 1

———— ————— GOOD ——— — högtidlighet omkring på den stenlagda gården, och en stor gårdvar visade sitt barska hufvud i öppningen af hundkojan och skällde så oupphörligt, när någon frimmande nalkades, som om the Priory varit ett förtrolladt slott, som ingen främling fick komma nära. Den dörr, hvarigenom man vanligen gick in i huset låg åt den stenlagda gården, och i den skumma yttre salen, hvars golf var stenlagdt, hängde en i de inbördes krigen utmärkt Tolldales tunga och stora ridstöflor samt klumpiga sadel. De regnbågsfärger, som lyste på stengolfvet i denna sal voro atersken af de hjelmprydnader och sköldemärken, de sammanflätade namn, de adliga kronor och blodiga händer, som voro målade på de kraftfulla korsfönstren, hvilka mildrade dagern och modererade solljusets bländande glans i förnäma ögons intresse. Men af alla dessa sköldemärken och namn, af alla dessa ärofulla insignier tillhörde icke ett enda husets nuvarande egare — advokaten mr Gilbert Monckton. Tolldale Priory hade sedan den klostertid, hvarpå husets äldre del var byggd, åtskilliga gånger öfvergått frår en slägt till en annan. Gilbert Monckton hade köpt egen domen för tjugo är sedan af en mr Ravenshaw, en lätt sinnig slösare, som hade en enda dotter, hvars skönhet väckt mycket uppseende i trakten. Ryktet hade till och med gått ända derhän att det påstått att Gilbert Moncktor varit förtvifladt kär i Margareta Ravenshaw, och att det var för hennes skull, som han användt en stor del af den an: senliga förmögenhet han ärft af sin far, till att köpa Toll dale Priory, sålunda befriande den unga flickans far frår