Göteborgsposten – 1 september 1863, sida 1

——u 6— Eö—T4-— tör oss, då det med säkerhet kan antagas, att vi komma att vara med om leken, ifall den på allvar bryter ut i grannlandet. Det intima förhållandet mellan Skandinaviens konungar liksom mellan dess folk hade bort kunna öfvertyga äfven den mest klentrogne om att så skulle ske, men om ändå något tvifvel i detta fall skulle återstå, så bör det väl häfvas af prins Oscars bekanta yttrande i Wien till gretve Rechberg — ett yttrande desto mera betydande som denne furste gjort sig så allmänt känd för sitt divlomatiska och ytterst försigtiga bruk af tungan. Kanske afsågo prinsens ord att varna Österrike för deltagande i det mot Danmark beramade våldet — kanske voro de en eventuel krigsförklaring mot tyska förbundet, som hans ridderliga sinne ålade honom att framföra just då han var gäst i Tyskland. Vare sig härmed huru som helst, så kunna vi bereda oss på att den skandinaviska unionen — eller alliansen, som den väl skall heta tills vidare, får underkasta sig ett blodsdop förr eller senare. I polska frågan har inträdt en vindstilla, som kanske kommer att efterföljas af en orkan. I Polen fortgår guerillakriget sin gillagång; insurgentkärer sprängas så snart de hunnit bilda sig, och bilda sig ånyo så snart de sprängts. Muraview arbetar i sitt anletes svett uti Wilna, och törs knappt äta och sofva at fruktan för en välförtjent hämnd. Äf ven Warschau skall få sin Muraview, heter det, och den skall vara sju resor grymmare än den, sem huserar i Lithauens hufvudstad, ifall det är tänkbart. Ålexander IT tycks släppa lös alla odjur i menniskohamn och uniform, som han äger till sin disposition, på sina älskade polackar, för att återföra dem till medvetandet af deras undersåtliga pligter. Konstantin har förlorat kejsarens ynnest och populariteten i Ryssland, emedan han icke visat sig nog energisk, nog böjd för extrema medel, för ett skoningslöst slagtande i massa af öfverbevisade rebeller eller blott misstänkta. Polen skall behandlas på ett annat sätt, mena Alexander och hans rädgifvare; Europa vill ha fred, och derför kan man gå konseqvent tillväga i utrotningskriget. Han kan dock möjligen bedraga sig, ty ehuru det är långt lidet på året och ehuru de tre allierade makterna dragit sitt sista drag i det diplomatiska schackspelet, så äro de icke att leka med. De trenne noterna till Ryssland sluta också med en fras, som mycket väl kan komma att betyda krig, ehuru det för ögonblicket ser ut, som om det ej gjorde det. Konungen af Dahomey har på senaste tiden blifvit föremål för en särskilt uppmärksamhet, sedan den franske lejonjägaren Jules Cerard och andra skriblerer skildrat det kannibaliska system han följer i sitt från de europeiska kulturländerna aflägsna land. Man påstär att han i ordets egentliga bemärkelse vadar i blod, att han har en amazon-armå, bestående af tolftusen qvinnor, som befattar sig blott med menniskojagt, för att möjliggöra den slafhandel, som det afrikanska majestätet drifver i så stor skala, äfvensom de hekatomber af menniskolif, som det offrar sina gudar. Andra taga den barbariska suveränen i försvar och påstå att han är en mycket hygglig och intelligent personlighet, som skaffar Englands vagnfabrikörer och grosshandlande god förtjenst. Hvem vet icke att hvar sak har två sidor! P. P.