Göteborgsposten – 31 augusti 1863, sida 1

— Jag vet knapt om jag tycker bra eller illa om honom, sade hon, han kom först i går qväll, och — — Och min fråga är hvad vi kalla en ledande fråga. Det gör detsamma; j jag får väl höra hvad ni tänker om honom längre fram. när ni haft tid att bilda er ett ondöme. Ni tycker vil att han är vacker? — Ja, mycket vacker. Men ni är icke den flicka, som fängslas af ett vackert ansigte. Jag kan se på er läpps föraktfulla krökning, att ni menar det. Det är säkert mycket saunt, miss Vincent, men det finnes unga damer, som äro mindre stålsatta än ni, och som lätt kunna förtrollas af en klassisk profils fina konturer och glansen i ett par vackra mörka ögon. kEleanor Vincent, minus ni hvad jag sade er när jag följde er till Hazzlewood? — Ja, det minns jag mycket väl. Hvad jag sade vittnade om en grad förtroende, som jag sällan fattar för cn person efter blott några timmars bekantskap. Den der lilla flickan, tillade advokaten, blickande mot den gång, der Laura Mason sväfvade omkring, än smekande än bannande sina hundar, är vekhjertad och lättledd. Jag tror att ni skulle gerna vilja göra hvad ni kunde för att tjena henne och mig. Ni kan icke göra henne en större tjenst än att värna henne mot Launcelot Darrells inflytande. Miss Vincent, laga att min myndling ej blir kär i den unge mannens vackra ansigte. Eleanor teg och visste ej rätt hvad hon skulle svara på denna besynnerliga begäran. — Ni tycker väl att jag oroar mig i förtid, sade ju