Göteborgsposten – 27 augusti 1863, sida 1

eanor sydde något, som va ämnadt till en present åt signoran. när den lagerskärm som inhägnade och skyddade deras fristad, delades, oci det vackra ansigtet, som qvällen förut sett infallet och blek ut, men som nu hade ett förnämt, fast blaseradt uttryck, vi sade sig för dem i löfverkets mörka glänsande ram. — God morgon, eller god eftermiddag, mina dame sade mr Darrell, ty jag hör utt man är nog gammalmodi på Hazzlewood att äta middag kl. tre. Jag har gått oc sökt efter er en half timma för att bedja om ursägt fö den förskräckelse jag möjligen förorsakade i går afton. Ni den fattige arftagaren återvänder hem, är han ej bered på att finna två englar väntande sig på tröskeln. Had jag förutsett ett sådant mottagande, skulle jag vårda bättre min toilett. Jag lemnade alla mina saker i South ampton. — Det gör detsamma hur ni är klädd, mr Darrell svarade Laura muntert, vi äro begge så glada öfver att n kommit hem. Är det icke sannt, Eleanor? Vi ha faslig tråkigt här, fastän er mamma är mycket god mot oss. Va så snäll och beskrif för oss er hemresa och er fotresa hi och alla de svårigheter, ni varit utsatt för. Var så go och berätta oss edra äfventyr, mr Darrell. Den unga flickan höjde sina klara blå ögon med e smägtande blick af medlidande, men plötsligt sänktes d för den unga mannens blick. Hans blickar vandrade frå den ena af de begge flickorna till den andra, och derefte gick han in på den lilla gräsbevuxna amfiteater, der d