Göteborgsposten – 26 augusti 1863, sida 1

— —c26äk— —c Eleanor fattade henne i armen för att hindra detta dåraktiga skrik. Det låg icke något oroväckande i karlens utseende. Det var blott en landsstrykare, icke en vanlig tiggare, utan en landsstrykare i en till hälften sunuskig, till hälften elegant kostym; huns luggslitna rock var af modern snitt, och trots trasor och sluskighet, låg det hos honom något som vittnade om gentlemannen. — Mrs Darrell bor här väl ännu? frågade han något ifrigt. — Ja. Det var Eleanor som svarade. Hundarne skällde ännu, och Laura såg fortfarande misstänksamt på främlingen. — Vill ni vara god och bedja henne komma hit ut till en person, som har något vigtigt att säga henne, sade karlen. — Eleanor höll på att gå till huset för att uträtta detta uppdrag, då hon såg att mrs Darrell kom gående öfver gräsplanen. Hon hade blifvit störd i skrifningen af hundskallet. — Hvad står på, miss Vincent? frågade hon skarpt. Hvem talar ni och Laura med här ute? Hon gick från de begge flickorna till karlen, som stod ett litet stycke på andra sidan porten med ansigtet belyst af lyktskenet. Enkan såg strängt på denne karl, som vågat komma till porten sent på aftonen och tala till de begge flickor, som stodo under hennes uppsigt.