Göteborgsposten – 25 augusti 1863, sida 1

nor, erinrande sig hur allvarligt han talat i jernvägskupen. Hon undrade af hvad slag den tillgifvenhet var, som advokaten kände för sin myndling. Han var nog gammal att vara hennes far, men han var dock ännu i sina bista är; han hade icke den anletsdragens och hyns skönhet, som en skolflicka fordrar hos den hon skall anse vacker, men han hade ett ansigte, som gjorde intryck på dem, som sago det. Han var mycket intelligent eller förekom atminstone Eleanor det, ty ingen sak nämndes, intet ämne afhandlades någonsin, hvarmed han ej var fullkomligt förtrogen och hvaröfver han icke fällde egva och betydelsefulla omdömen. Eleanors förstånd vidgades under denna öfverlägsna, manliga intelligens inflytande. Hennes plast för intryck mottagliga sinne ombildades genom beröringen med detta starkare förstand. IIennes dittills mycket ofullkomliga uppfostran tycktes fullbordas genom umgänget med u, en intelligent man. Naturligtvis skedde allt detta småningom. Hon blef icke hastigt förtrolig med Gilbert Monckton, ty hans allvarliga sätt var nästan egnadt att komma en mycket ung qvinna att känna sig besvärad i hans närvaro; men efter hand vänjde hon sig vid hans sällskap, vänjdo sig att sitta lugnt i skuggan, talande blott då och då, medan Laura pratade förtroligt med sin förmyndare och hon började upptäcka hur mycket hon vunnit genom umgåänget med juristen. Det var icke utan en viss bitter känsla, som Eleanor tänkte derpå. Det förekom henue som hon trängt