Göteborgsposten – 24 augusti 1863, sida 1

nille och de utomordentliga förhållanden, i hvilka han befann sig, utstakat åt honom. Han var nära tretio år. Den lilla grupp af åhörare, som följt honom till Johannes Döparen, hade utan tvifvel ökats, och möjligen hade några af Johannis lärjungar förenat sig med honom. Det är med denna första kärna till en Kyrka, som han vid sin återkomst till Galileen djerft förkunnade det ljufliga bådskapet om Guds rikeX. Detta rike skulle komma, och det var han, Jesus, som var denne Menniskones Son, Daniel sin vision sett såsom den gudomlige bäraren af den sista och högsta uppenbarelsen. Menniskones Son är i de semitiska språken liktydigt med menniska; men alltifrån Daniels tid blef namnet Menniskones Son, åtminstone i vissa skolor, en Messiastitel. Den tillämpning Jesus gjorde af detta namn på sig sjelf var således en proklamation om hans Messiasskap och bekiäftelsen om den snart stundande katastrof, hvari han skulle framträda som domare. Missaktad i sin fädernestad valde Jesus för en tid Kapernaum vid sjön Genesareth till plats för sin verksamhet ochorganiserade derifrån en följd af missioner till omkringliggande stedär. Endast om lördagen samlades folket i dessa trakter. Han valde denna dag för sina undervisningar. Hvarje stad hade då sin synagoga. Denna utgjordes af en aflång, temligen liten sal med en portik, som man prydde med de grekiska pelarordningarne. Qrarlefvorna af flera gamla synagogor finnas ännu qvar i Galileen. Tänk om Jesus skulle predikat i någon af dessa! Hvilket intresse fäster ej aningen vid TellHums synagoga! Dessa synagogor äro bygga af groft och godt timmer; men deras stil är dålig. Inuti funnos bänkar med en stol för den som läste högt och ett skåp för förvarande af de heliga rullarne. Dessa byggnader, som i intet påminte om tempel, voro medelpunkten för hela det judiska lifvet. Man samlades der på sabbatsdagen för att bedja och läsa Lagen och Profeterna. Alldenstund judaismen utanför Jerusalem icke hade något egentligt presterskap, reste sig den förstkomne, höll läsningarne för dagen (parascha och haphtara) och lade dertill en midrasch eller alldeles egen utläggning, hvari han framställde tina id6er. Detta var början till homelierna, af hvilka Philo lemnar en så fulländad modell i sina små afhandlingar. Man hade rättighet att göra föreläsaren invänningar och frågor, så att sammankomsten snart blef ett slags fri församling. Synagogorna voro sålunda verkliga små oberoende republiker och hade en utsträckt jurisdiktion. Det var i dessa synagogor Jesus utvecklade sina stora gåfvor och lade grunden till undervisningen i sin lära. Han gick in i synagogan för att läsa; harzan (den ordinarie föreläsaren) lemnade honom boken, han rullade upp den, läste dagens parascha och haphtara, samt gjorde af denna läsning någon med hans ider öfverensstämmande utläggning. Då det ej fanns några farister i Galiloen, blef diskussionen emot honom der ej så häftig och bitter som i Jerusalem. Man tvärtom beundrade honom och fann hans ord öfvertygande. Den unge lärarens anscend: tillväxte sålunda med hvarje dag, och Åju mera man trodde på honom, desto mera trodde han på sig sjelf.s