Göteborgsposten – 24 augusti 1863, sida 1

— Hvilken uppgift, Eleanor? frågade Laura Mason nästan oroad af energien i Eleanors väsende. — Det kan jag icke säga dig. Det är en hemlighet, svarade miss Vane. Derefter satte hon sig åter i den djupa fönsternischen bredvid Laura och slog ömt sin arm kring den uppskrämda flickans lif. — Jag vill försöka att uppfylla min pligt mot dig, kära Laura, sade hon, och jag känner att jag måste komma att trifvas ihop med dig. Men om du någonsin finner mig tyst och tråkig, så vet du att mitt lif har sin hemlighet och att jag har en dold uppgift, som förr eller senare må. ste fullbordas. Förr eller senare, upprepade hon med en suck, men endast Gud vet stunden. Hon var tyst och tankspridd under det återstående af aftonen, fast hon spelade ett af sina briljantaste stycken och genom sitt utmärkta spel fullkomligt motsvarade mrs Darrells förväntningar. Hon var mycket nöid, när kl. tio det enkla husets begge pigor och en ung tafatt karl, som skötte ponyn, svinen och hönsgården och luktade starkt af stall, kommo in för att höra mrs Darrell göra bön. — Jag vet att du är trött, sade Laura Mason, då hon tog godnatt af Eleanor vid dörren till hennes sängkammare, och jag ber dig derföre icke tala med mig i qväll. Gå och lägg dig och somna genast, kära Eleanor. Men Elcanor lade sig icke genast och hon somnade först sent på natten. Hon öppnade en af sina koffertar och tog upp en liten saffianslåda, hvari hon gömde några simpla och gam