Göteborgsposten – 21 augusti 1863, sida 1

gifva staden ett trefligt utseende. Sålänge vi uppehöllo oss der sågo vi ej en själ på gatorna. Alla dörrar och fönster voro tillbommade, och allt var så stilla, som om staden varit öfvergifven. — Men, hvem bor då här i denna öken? — Sjoman och fiskare likasom i Skanör. — Det vill således säga, att männen äro ute på sjön och hustrurna sitta här hemma som i enkesäte. — Ja, här ingår bruden alltsomoftast med ens i enkeståndet. Det är blott hustrurna, som äro bosatta i Falsterbo. Männen äro här blott på korta besök, vanligen en gång om året, ibland icke det en gång. Vi gingo fram till kyrkan. Den ligger likasom den danska Skagens kyrka halft begrafven mellan flygsandsberg. På kyrkogården ligger mången vidtberest man, som i sina ynglingaoch manuaår tumlat från hamn till hamn i det blomstrande södern och sedermera bortdromt sin ålderdom i sadernehyddan mellan tången och pilträden med sina minnen till sällskap. Hvad han sett och upplefvat har ej blifvit upptecknadt. En svart träram om den hvita sanden betecknar hans graf; den liknar ett oskrifvet blad med sorgkant. Planterade blommor trifvas icke här på grafvarne, men på sina ställen sköto evighetsblomster upp af sig sjelfva, och onwifven af -Jungfru Marie sänghalm syntes en liten kulle, tätt beväxt med den friskaste grönska och öfverskuggad af violetta stjernblommor; det var Solanum dulcamara, som här trädt i murgrönans ställe ech dekorerat kullen. Det var en vacker, stilla och klar sommardag, vi hade valt till detta besök, och dock var det nästan omöjligt att värja sig mot den dystra, sorgbundna stämning, som var utbredd öfver hela ängden. UHvilket intryck måste ej Falsterbo göra en grå, mulen Novembordagl Jag vet ej om stadens innevånare äro läsare — pietister —, men det vet jag, att det skulle vara lätt förklarligt om de blefve det. Det memento moril som är Trapistbrödernas löson, tyckes här vara hela naturens helsning. Om någon vill företaga en resa (för sitt nöjes akull, vill jag icke råda honom till att göra denna utflygt, som jag har gjort; men det finns många, mänga Köpenhamnare, som det ekulle göra ofantligt godt att göra en resa till Falsterbo och vistas der en liten tid. Alla de ungherrar, som hafva njutit liten smula mer än vanligt af lifvet och inbilla sig vara högeligen trötta på verlden, derför att hufvudstadens brokiga lif icke bringar dem så många omvexlingar, som de tro sig berättigade att önska — dem råder jag att tillbringa en sejour i Falsterbo. Alla de unga damer, hvilka icke kunna tänka sig en dag med morgon, middag och afton utan tre olika toaletter, med tillhörande visiter, promenader och soirter — dem anbesaller jag en vintersäsong i Falsterbo, i den stad, hvars förnämsta gata aldrig blitvit berörd af en sidenkjol, hvarest knappast en uniform någonsin visat sig, och hvarest knappt en gång ett positiv med tillhörande virtuos gifver en musikalisk aftonunderhållning. Alla de äldre herrar och damer, som sucka under skomakarnes och gatstenarnes tyranni, och som vid hvarje steg på hufvudstadens trottoarer på ett ömt sätt påminnas om de fatalaste parasiterna på cirilisationens träd — liktornarne — dem råder jag framför alla andra att resa till Falsterbo. Så mjuka gator som i denna stad skola de troligen ej finna i hela Europa.