Göteborgsposten – 20 augusti 1863, sida 1

— — F H— — —Ak———— —— ogo, svarade hon. Jag — Jag vet ej rätt, när de do on. jag erinrar mig ar, att kan icke minnas dem; det första . ag bodde hos ett fruntimmer långt borta i Devonshire — stt fruntimmer, som vårdade tera små flickor. Jag blef jvar hos henne, tills jag var tio är gammal, och då kom ag till en fashionabel pension i Bayswater, och jag stannade der tills jag var femton år och kom derefter hit, hvarest jag varit två och ett halft år. Mr Monckton är som ni vet min förmyndare, och han säger att jag är en lyckans gunstling och får med tiden mycket penningar. Men hvad tjena penningar till, när man inga anhöriga har i hela vida verlden? Och han säger att jag bör beflita mig om att lära mycket och lägga bort tanklösheten och icke bry mig om vackra kläder och prydnader, utan försöka att bli en riktigt bra qvinna. Han talar mycket allvarsamt med mig och ibland nästan skrämmer mig genom sitt allvarliga sätt att vara, men det oaktadt är han mycket god och låter mig få nästan allt hvad jag ber honom om. Han ir sjelf fasligt rik, fast han praktiserar som advokat, och han bor på ett mycket vackert ställe, som heter Tolldale Priory och ligger fyra mil härifrån. Jag brukade förr göra honom frågor om pappa och mamma, men han ville aldrig säga mig något om dem. Dersöre talar jag aldrig mer om dem. Då hon slutat att tala, suckade hon och teg några minuter, men hon återvann snart sitt goda lynne och förde Eleanor till en vacker landtlig kammare, hvars gallerfönster vette åt gräsplanen. Mrs Darrells dräng har farit efter edra saker, sad