Göteborgsposten – 19 augusti 1863, sida 1

———————————— samma tillfälle drunknade i sin sons äsyn, utan att denne kunde rädda fadren. Få se om någon ännu har mod att tillegna sig denna segelbåt, som kräft så många offer. bDe amerikanska nordstaternas armå får sig snart en svensk förstärkning igen. bet är en ung man som ej kunnat fördraga penalismen vid vår s. k. krigsakademi och efter åtskilliga upptåg lyckats bli inrättningen qvitt, hvilket också var hans traktan. Denne unge man, i allo oförvitlig, ehuru resan till Amerika möjligen skulle låta förmoda motsatsen, afreser i veckan till Nordamerika och Washington, dit han har rekommendationsbref från såväl utrikesministern som militärer af anseende. Återstår att tillägga, att den unge mannens far) är en person, som hela Göteborg känner mycket väl, ja nästan alla städer i landet för öfrigt. VER y ser Allt närmare och närmare rycker tiden då Thalias portar vid Gustaf Adolts och Carl XIII:s torg skola öppnas. Många säga att lyriska scenen med snaraste, inom denna månads slut, skall börja sin verksamhet, och man tror med Gounods omtyckta opera Faust, ehuru det knappt är troligt att direktionen öfverger sin älsklings-öppnings-opera Den Stumma. Derefter lärer följa Fr. Halms Häktaren från Ravennar, i hvilken hr Elmlund uppträdde med så stor framgång. Hr Elmlund har i dessa dagar återvändt hem från sin utländska resa, den han anträdde sent i höstas på några konstvänners bekostnad, såsom jag då berättade för er. Det säkra är, för att nu åter tala om kongl. teatrarnes öppnande, att sujetterna äro inkallade till tjenstgöring d. 20 dennes. Dramatiska teatern lärer i alla händelser ej komma att öppnas förr än något senare än den lyriska. Göteborgs teaters sujetter hafva slagit sig på det bedröfliga af skolläraremötet i Göteborg utdömda mångläseriet. Men huru kunna de också göra annat: Gjorde de ej det, torde Göteborgs publik bli så lagom belåten, stadens många skolkarlar inbegripna. Beni-zoug-zougs fastän bara 40, ha slagit hr Roos 500,000 totalt. Det låter otroligt, men är sannt; men icke nog härmed, äfven hr v. Schantz har blifvit slagen med häpnad öfver att se den bildade publiken draga sig till dessa ociviliserade zoug-zougs. Dessa araber producera visserligen vackra saker, men jag vågar påstå att de kabyler — Gud vet om de ej tillhörde stammen Beni-Snassen — som voro här för tio år sedan voro precis lika skickliga. Om arabernas sants mortels är ej värdt att tala med Er, som sett dem förut; i få Gudnäs nu så visst för tiden konstnärer först ur andra hand. Negern, den store starke med de ofantliga fötterna, tycker man om och sällskapets allmänna luffande efter produktionerna roar särdeles mycket publiken. Första representationen lemnade in brutto 1,600 rdr, fredagens och lördagens ungefär hältten, men i dag antager jag att minst lika stort belopp inflöt som vid första representationen. Hr Roos är dock icke ledsen för det, nog tröttnar publiken snart på sådana der konster, tänker han väl, och deri kan han ha rätt, och då kommer man tillbaka till min konst, men Gud vet om han har så rätt ifall han tänker på det viset. I alla händelser återstår honom i september ett lockbete, som ej kan slå fel och det blir då han annonserar om rifvande! spektakler eller något i den stilen, ty såson: bekant skall Djurgårdsteatern jemnas med marken så snart Roosen slutat sina härjningar och hösten börjar sina på vår vackra Djurgård. Hvad skall det väl betyda att ROOSen slutar der Torrslow samt Fredrik och Pierre Deland en gång började! Walfrid. s —