Göteborgsposten – 19 augusti 1863, sida 1

träport och en gammalmodig lyktpåle af jern. På andra sidan porten var en stor gräsplan garnerad af buskage och en lund, och på andra sidan gräsplanen låg ett lagt hvitt hus, hvars fönster glimmade i solen. Det var en oregelbunden villa, hvars murar voro halft dolda af gallerverk och murgrön, och hvars fönster och skorstenar icke harmonierade med hvarandra. Dufvorna kuttrade och hönorna skrockade någonstädes bakom husct, en häst började gnägga, då vagnen stannade, och tre hundar — en mycket stor och två mycket små — sprungo ut på gräsplanen och skällde häftigt på phaötonen. Eleanor Vane kunde icke annat än finna den oregelbundna murgrönsbetäckta villan med det läga taket och de hvita väggarna mycket vacker, fastän det var Ilazlewood. Medan hundarne höllo på att skälla som bäst, sväfvade en liten fin gestalt, sladdrande i hvitt och blått, ut genom en glasdörr och s-rang mot porten. Det var en ung, mycket fin och behaglig flickas gestalt. Denna unga flickas hy var ljusare än en snödroppe, och hennes fritt böljande hår var ytterst blondt. — Stilla, Julius Czeesar, stilla Marcus Antonius, ropade hon till hundarne, som sprungo till henne och skuttade och hvirflade omkring henne, hoppande i sin exaltation nästan högre än hennes hufvud nådde. Stilla, store stygge Julius Cesar, eller kommer du åter i stallet, min gunstig herre! Är det rimligt att uppföra dig så, när jag haft så svårt att skaffa dig en half fridag. Var så god