Göteborgsposten – 19 augusti 1863, sida 1

—WA WWWWW--— ut och år in begagnats vid de s. k. expeditioner som anställts ifrån härvande flottans station. Något cirkulationsbruk har aldrig kommit ifråga, utan veteranerna från 1809 hafva sedan den tiden hvilat på sina baddar i skjulen å Galervarfvet på Djurgården. Tänk hvad en sådan gynnare efter så många års hvila skall vara skör i refbenen! Ja säkert är, att om man skulle sätta en sådan der i sjön, om de reglementerade två 60pundiga kanonerna skulle lyftas in i den, om den ena 60-pundingen skulle affyras, så blefve sannolikt följden, att den gamla slupen gick till botten bums .. blott några bubblor på vattenytan skulle beteckna stället der den om fosterlandet förtjente gått till hvila. Det kan väl således endast vara fråga om att de der tolt nu skola bli ångare, gudbevars. De der 12 ha i flera år gått på treqvart?, såsom termen låter, d. v. s. man har nästan aldrig kunnat taga ombord mer än trefjerdedels besättning eller 42 man i stället för de reglementerade 56. Och ni skulle ha sett huru de sosterlandsförsvarare, som man kalla båtsmän, varit logerade! Ja, som kreatur ungefär, icke bättre. Och officern och underofficern sedan! För otficern finnes en hytt, kantänka, men för att kunna praktisera sig in och uti den fordras en knappt tillfinnandes böjlighet i kroppen å la zoug-zoug. En korpulent officer vågar sig aldrig in i detta bås. Man tänke sig nu ångmaskin apterad till detta slags farkost, som föröfrigt belamras med en ofantlig massa af effekter, och man måste le åt detta förslag att förskaffa oss ett dugligt sjövapen. Grefve v. Platen har visserligen alltid hyst förkärlek för den s. k. lilla flottan, men måntro detta ej är att gå för långt i sin kärlek för petitesser? IIvarföre då också ej låta roddkanonjollarne få maskiner, så hade vi en flotta som åtminstone vore liten med besked! Hvilken fart skulle ej de s. k. Fogeljollarne göra, när de fått ångmaskiner i skrofvet! Fogeljollarne kallas en bataljon, som mycket begagnas till exercis och hvilka alla bära namn efter soglar såsom Hök, Falk, Sparf o. s. v. När Danmark, som vi alltid kalla Ålilla Danmark, skaffar sig pansarskonerter, panskarfregatt, kupolpansarskepp m. m., så börja vi att af en fartygscert, som för tio år sedan borde ha varit utrangerad, göra en ay cert af fartyg — det är visserligen progression, men månne ej i en riktning, som ej är obetydligt retrograd? Jag skall en annan gång återkomma till detta förslag att al gamla fartyg göra splitternya. En högst upprörande händelse var det ju med grosshandlaren Zettersten och hans vexelförfalskning. Zettersten var nyss gift och hade fått litet penningar med sin hustru. Tidningarne ha sagt att han var regementsskrifvare vid lisgardet till häst; detta är icke riktigt. Han var blott en tid t. f. mönsterskritvare. Afven hos Enskilda banken belånade han en vexel, dragen på samma två personer som hos Guilletmot Weylandt, men. bankens ombudsman kom händelsevis att tala vid en af de båda så obehagligt utsatta personerna, som nekade för namnet och då Zettersten kom upp i banken för att få penningarna och underrättades om förhållandet, fann han sig och svarade att han just kommit upp för att underrätta det han fått veta att vexeln var falsk. Zettersten lärer ha varit associerad med en grosshandlare Th. Uggla, hvilken jag dock ej känner ens till utseendet. Man säger att han törr varit etablerad 1 Göteborg. I dag har den genom den så olyckligt ryktbara Östermanska båtens kantring omkomne unge e. o. kammarskritvaren Schief blifvit begrafven å Maria kyrkogård, säger man — sannerligen jag sjels varit der och tisdag begrafves grefve Ulrik Gyldenstolpe, som vid