Göteborgsposten – 18 augusti 1863, sida 1

I det fallet kommer du väl ihåg att ditt hem alltid är här, att hända hvad som hända vill, du alltid skall finna här ett kärleksfullt välkommen, och att de vänner, som du lemnar här, äro vänner, som intet på jorden någonsin kan vända ifrån dig. Kom ihåg det, Eleanor. — Ja, ja, kära, kära signora. — Jag skulle kunnat trösta mig, om jag kunnat följa henne till stationen, mumlade Richard med missmod, men Spavins och Cromshaws lagar äro drakoniska. Om Jag icke tar i hop med den schweiziska hyddan och de måänbeglänsta alpspetsarne, så kan pjesen ej uppföras på måndag. Således måste den stackars Eleanor fara ensam till stationen, blef prejad af cabmannen, som bar hennes koffertar, på hvilka Richard skrifvit följande adress: Miss Vincent, Hazlewood, Birks. Hon emottogs af en höflig bärare, som tog hennes saker i sin vård, medan hon gick till väntningsrummet for att se efter den främling, som skulle göra henne sällskap. Hon var icke prydare än hon varit nära två år tidigare, då hon reste mellan London och Paris, och hon var redo att mottaga denne främlings tjenster lika ogeneradt som hon mottagit den gamle herrns, hvilken vid det förra tillfället hjelpt henne till rätta. Men huru skulle hon kunna igenkänna främlingen? Hon kunde icke närma sig hvarje herre i väntningsrummet och fråga om han var mr Monckton. Hon hade på alla sina resor åkt i andra klassens vagnar och väntat i andra klassens väntningsrum. Hon ryg