Göteborgsposten – 18 augusti 1863, sida 1

—— Pennritningar från husvudstaden. VI. I nästföregående uppsats berördes dels presteståndets prelatensiska stödjepelare, dels några af samma stånds mest framstående ledamöter derjemte. Att här omförmäla de öf riga af prelaturens elitkår, eller dem hvilka beflita sig om att i den blifva upptagna, skulle blifva både enformigt och tröttsamt. Men en lucka i skildringen af det högvördiga ståndet skulle dock uppkomma, ifall jag icke upptoge namnen på de ledamöter, hvilka i åtskilliga frågor hylla frisinnade åsigter, och hvilka fördenskull äro långtifrån väl anskrifna hos sina ärade kolleger. De frisinnades antal inom det högvördiga ståndet är icke heller särdeles stort. Man räknar dit doktorerna Emanuelsson, Gumeelius, Säwe, Carlander och Almqvist, samt prosten Sonden och kyrkoherden Otterström. Den förste och fjerde i ordningen deltaga ytterst sällan i diskussionerna. Doktorerna Gumeelius och Säwe föra egentligen de frisinnade äsigternas talan, ofta ganska ihärdigt och ordrikt; den förre stundom med mycken hetta, men ofta med tröttande vidlyftighet. Kyrkoherden Otterström är utan tvifvel bland de liberala presterna den mest oförsärade, en riktig gåpåare och stundom ganska fyndig i sina repliker. I åtskilliga frågor är den gamle doktor Sandberg ingalunda konservatif; i andra deremot så mycket mera. Men i alla menar han af uppriktigaste hjerta landet väl, fastän han stundom förefaller trångsinnad. Han är alltför sann kristen för att kunna tillhöra prelaterna, mot hvilka han ej sällan ganska frimodigt uppträder. Särdeles i afseende på riks