Göteborgsposten – 17 augusti 1863, sida 1

anse nedrigt. Det finns ingen långsam tortyr, som jag skulle anse nog grym, om det gällde att derigenom tillfredsställa mitt hat till honom. Tänk hvilken värnlös gubbe min far var, en afsigkommen gentleman — just en sådan man, som alla hysa medlidande för och visa grannlagenhet. Tänk derpå och erinra dig derjemte den kallblodiga berakning, hvarmed den karlen bedrog honom på de penningar, som voro mer än penningar för honom — som revresenterada hedern — redligheten — hans barns framtid — allt hvad han satte värde på. Erinra dig den samvetslösa grymhet, hvarmed den skurken såg huru den värnlöse gamle mannen led långsamma dödsqval under sex eller sju timmar och derpå lemnade honom ensam i hans elände och förtviflan. Tänk derpå, Richard Thornton, och undra icke längre om mina känslor mot den karlen icke äro kristliga. — Min dyra Eleanor, om jag ser med smärta att dina känslor i detta afseende äro så häftiga, så försvarar jag icke derföre den man, hvars bedrägeri dref din far till sjelfmord. Jag vill blott visa dig hur dåraktigt det är att bibehållä dessa ider om hämnd och vedergällning. Du vet vil, Nelly, att lifvet icke är en roman i tre delar eller en teaterpjes i fem akter. De plötsliga mötena och det besynnerliga sammanträffandet af omständigheter, förekomma ej ofta i det dagliga lifvet. Det är ingalunda troligt, att du någon gång framdeles kommer att råka den karlen. Det ögonblick, då din far dog, försvann all möjlighet att få reda på honom, ty endast din far kunde ha sagt hvem och hvad han var eller åtminstone hvem och