Göteborgsposten – 17 augusti 1863, sida 1

ste om sin sändning ledde honom härvid med en beundransvärd säkerhet. Med satsen: Gif kejsaren hvad kejsaren tillhörer och Gudi hvad Gudi tillhörer. har han skapat något sällsamt i politiken, en tillflykt för själen midtunder våldets regering. Statens makt har inskränkts till de jordiska tingen; anden har frigjorts, eller åtminstone har den förfärliga bördan af romerska allmakten blifvit för alltid krossad. Våra grundsatser om positiv vetenskap hafva till någon del sårats af drömmar, hvilka innefattades i Jesu program, säger Renan vidare. Vi känna jordens historia; de kosmiska revolutioner af det slag som Jesus väntade åstadkommas endast genom geologiska eller astronomiska orsaker, hvilkas samband med de moraliska tingen man aldrig konstaterat. Men för att vara rättvis mot de stora skaparne, bör man ej hålla sig till de fördomar de kunnat dela. Kolumbus har upptäckt Amerika, utgående från mycket irriga ider; Newton trodde sin vansinniga uttolkning af Uppenbarelseboken vara lika säker som sitt system af verlden. — Idealet är i grund och botten alltid en utopi. När vi i dag vilja framställa den moderna föreställningens Kristus, tröstaren, de nya tidernag domare, hvad göra vi då? Hvad Jesus sjelf gjorde för 1830 år sedan. Vi tro den verkliga verldens förhållanden helt annorlunda än de äro; vi föreställa oss en moralisk befriare, som förbättrar den fattiges ställning och befriar de förtryckta nationerna. Vi förgäta att detta förutsätter en uppoch nedränd verld, våra sociala förv:cklingar återförda till en chimerisk enkelhet, Europas politiska förgreningar rubbade från sin naturliga ordning. Jesu åsigter om verldens snara slut voro derföre en utsväfning af hans reformerande entusiasm, liksom de befunno sig i strid med hans vanliga moral, som afsåg en existerande mensklighet. Men denna motsägelse försäkrade hans verk om framgång. Ty kristendomen förenade härigenom de tvenne vilkoren för stora framgångar här i verlden: en revolutionär utgångspunkt och möjligheten att lefva: verlden vill både förändras och fortvara. På samma gång Jesus tillkännagaf en hvälfning utan like i de menskliga tingen, proklamerade han de principer, på hvilka samfundet hvilar sedan 1,800 år.