man, som förde ett barn vid handen och bar ett annat på ryggen, ursäktande sig för det att han ej astog hatten, dermed, att han, såsom orden föllo, hade båda händerna fulla med ungar. I annat fall, menade han, skulle en ordentlig helsning ej uteblifvit. Af denna beskedliga IIaslibo skulle mången onämnd bland våra scignörer kunna lära den för dem svåra konsten alt i nämnde hänseende uppföra sig så, att man finge rätt till den slutsats, att de verkligen veta hvad vanlig hyfsning fordrar. W.