Göteborgsposten – 14 augusti 1863, sida 1

henne framåt. Det var nu blott hennes egen vilja son kunde hålla henne tillbaka. Om jag blott kunde stanna qvar i London, tänkt hon, skulle jag kunna ha någon utsigt att träffa min fa ders baneman. Alla bofvar och uslingar söka en tillflykts ort i hufvudstaden. I en liten landsortstad är jag nu nä stan lefvande begrafven. I och med detsamma jag inträ der i mrs Darrells hus, måste jag uppgifva allt hopp at någonsin påträffa den obekante. Det kom mycket snart bref från mrs Bannister. Mr Darrells ville gerna emottaga i sitt hus den unga flicka som hennes utmärkta väninna, mrs Bannister, rekommen derade, och miss Vincent kunde komma när hon ville. — Miss Vincent var nemligen det namn, hvarmed mäklaren enka betecknat sin halfsyster hos sin väninna. Du får tretio pund i lön om året, skref Hortensi Bannister, och du kommer nog mycket lätt att vänja di; vid det du får att göra. Glöm endast icke att du i Haz lewood heter miss Vincent och att du för all del undvi ker hvarje häntydan på din far. Som du vet, kommer di att vistas bland personer, som kännt honom under han bättre dagar, och du får derföre i detta vara på din vakt Jag har ej skrifvit till mrs Darrell annat, än att dina för äldrar äro döda och att din far lemnat dig i små omstän digheter, och detta är ju strängt öfverensstämmande me sanningen. Du behöfver förresten ej befara några vidar frågor i afseende på allt detta, ty mrs Darell liter full komligt på min rekommendation och är dessutom för vi uppfostrad för att känna någon nyfikenhet om en sill