Göteborgsposten – 13 augusti 1863, sida 1

Eleanors Seger. Af förf. till Lady Audleys Hemlighet.) Hon hade vid sin återkomst från Bayswater funnit de välbekanta rummen tomma, ty signoran var borta och gaf ektioner på andra sidan the New Rood, och Richard arbetade flitigt på Phoenix, hvarest alltid nya stycken skulle uppföras och nya dekorationer målas. Eleanor var ensam det lilla förmaket, hon tog af sig hatten och satte sig på den gammalmodiga med sits öfverdragna soffan. Hon lolde hufvudet bland dynorna och började tänka efter. Utsigten till ett nytt lefnadssätt, som de flesta flickor vid hennes ålder skulle omfattat med förtjusning, var nenne ytterst misshaglig. Hon var af naturen böjd att sluta sig till personer; hon skulle ha velat följa sin far, om han lefvat ännu, till verldens yttersta ända, och lika roget skulle hon beledsagat Richard och signoran, som väst honom varit henne dyrbarast på jorden. Men att slita hvarje band och gå ensam uti verlden utan någon menniska att sluta sig till var förfärligt för den lifliga ömsinta flickan. Om det endast varit fråga om hennes fördel, om hon zenom att uppoffra sina egna utsigter för framtiden, kunde ha fått stanna qvar hos de vänner, som hon älskade, ) Forts. fr. N:o 184.