Göteborgsposten – 13 augusti 1863, sida 1

Pennritningar från hufrudstaden. V. Att presteståndet såsom rikastånd d. v. ssåsom innehafvare af en sjerdedel af representationen, med hvarje år, och genom eget förvållande, bringas i allt svårare ställning till sjeltva folket, blir onekligen allt mera uppenbart. Om man går ståndets representanter på lifvet, så erkänna de äfven sjelfva, att förhällandet är så; men hellre än att nedlägga sin politiska makt, att återgå till utöfningen af sitt egentliga kall, och antaga sannt frisinnade grundsatser, hvarigenom presteståndet snart skulle förvärtva folkets förtroende och tillgitvenhet, bemöda sig dessa representanter att skydda detta rikastånd bakom hierarkiens alltnera försvagade bålverk, falskeligt föregilvanle att Åkyrkan är i fara!, att religionen hoas af den nya tidens upplösningsbegär:, då let likvisst endast gäller, att förmå prestercapet fullgöra sina åligganden såsom verkliga eligionslärare. Dessa representanter hatva till egel för sin verksamhet vid riksdagarne anagit, att så sällan och 1 så ringa grad som nöjligt medverka till de stora retormfrågorna, :medan dessa, konseqvent fullföljda, naturligtris äfven skulle framkalla reformer inom det sierarkiska gebitet. De öfverlemna fördenskull våde ansvaret för, och den i deras föreställ